Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det var dock inte bara synen på Sverige som en trygg och fridfull plats som fick omvärderas.

Mordet på Olof Palme och oför-mågan att finna mördaren skakade en positiv självbild av det svenska samhället.

Annons
Blev fel. I början begicks flera misstag i Palmeutredningen av länspolismästare Hans Holmér.foto: scanpix

På måndag är det 25 år sedan statsminister och Socialdemokraternas partiledare Olof Palme mördades. Det finns skäl att återkomma till Palmes politiska betydelse, biografierna blir allt fler. De senaste dagarna har dock det ännu ouppklarade mordet kommit i blickpunkten.

Det ligger nära till hands att fokusera på själva mordet. Innan dess fanns en syn på Sverige som ett tryggt samhälle där politiker och andra ledande företrädare kunde röra sig fritt. Även om det hade förekommit terroristbrott var mord på politiker något närmast otänkbart. Paret Palme valde den ödesdigra kvällen att gå på bio utan livvakter.

Efter Palmemordet blev inställningen en annan och efter att även utrikesministern och socialdemokraten Anna Lindh mördats har säkerheten byggts ut. Fler politiker har livvakter. Det kunde förr vara lätt att komma in i riksdags- eller kanslihus. Den i jakten på Palmemördaren beryktade Ebbe Carlsson skaffade sig först kontakter genom att ” hänga” i kanslihusets korridorer.

Nu är säkerheten utbyggd där och även kommunhus har vakter, lås och bevakade entréer. Utvecklingen har varit nödvändig, men sorglig. Det har blivit svårare för medborgarna att otvunget få kontakt med ledande politiker och de har svårare att leva en vardagligt liv. Olof Palme bodde som statsminister i radhus i Vällingby, Fredrik Reinfeldt bor i Sagerska huset.

Det var dock inte bara synen på Sverige som en trygg och fridfull plats som fick omvärderas. Även tron att de svenska myndigheterna var effektiva och kompetenta fick sig en knäck. Trots att utredningen handlade om mordet på en statsminister sköttes den länge amatörmässigt. Misstag begicks och från politiskt håll gjordes försök att påverka arbetet. Det ledde till att justitieminister Anna -Greta Leijon (S) fick avgå.

Det gick till åtal mot Christer Pettersson, men han frikändes och är numera död. Kända personer som Leif GW Persson och mer okända privatspanare har åter lanserat nya teorier om vem mördaren är.

Polisen arbetar vidare, men på sparlåga. Enligt en opinionsmätning publicerad i Svenska Dagbladet tror 91 procent inte att någon kommer dömas för mordet. Endast fem av hundra tror på en fällande dom. 50 procent tycker att utredningen skall läggas ned, men 42 procent tycker att utredningen skall fortsätta. I princip är hälften av svenskarna enligt den här mätningen beredda att sätta punkt för utredningen. De flesta andra tror inte heller att mördaren kommer att ställas inför rätta och dömas, men tycker ändå att arbetet bör fortsätta. Det är på sitt sätt förståeligt, de vill ändå inte slutgiltigt ge upp hoppet om att mordet skall klaras upp.

Men väl så noterbart är att hälften av de tillfrågade vill sätta punkt efter den gamla preskriptionstiden på 25 år. Det var rätt att förlänga preskriptionstiden. 25 år var väl kort och en produkt av ”flumperioden” i svensk kriminalpolitik. En 25-årig mördare gick då fri som 50-åring om mordet inte klarades upp. Förbättrade spaningsmetoder som DNA var också skäl att förlänga preskriptionstiden.

Men att helt avskaffa den var att gå för långt. Det finns skäl att också vid grova brott sätta en gräns för när det inte längre är meningsfull att döma. En preskriptionstid på 35-40 år vore mer rimlig.

Mer läsning

Annons