Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det var ett misstag att, i synnerhet som det gjordes i konflikt med Socialdemokraterna, helt avskaffa värnplikten.

Rysslands upprustning och stormaktsambitioner gör att garden måste höjas genom att både ett starkare försvar och Natomedlemskap.

Annons
Ryssland i blickpunkten. En representant för det ryska utrikesministeriet talade på Folk och Försvars konferens, men det finns anledning att oroa sig för vad som händer i Ryssland.

Folk och Försvars årliga konferens i Sälen gör att massmedierna rapporterar mer om försvaret och ledande politiker avkrävs besked. Bara det gör konferensen angelägen, för resten av året kommer försvars- och säkerhetspolitiken lätt i skymundan.

Så blir det när utvecklingen i närområdet inte ter sig dramatisk. Jämfört med läget under det kalla kriget har Sveriges situation också radikalt förbättrats. Sovjetväldet har fallit samman och har långt ifrån samma militära styrka som tidigare.

De tre baltiska länderna på andra sidan Östersjön har blivit EU- och Natomedlemmar, liksom Polen. Finland behöver inte ta lika mycket hänsyn till Sovjet/Ryssland som tidigare, och gick med i EU samtidigt som Sverige. Det förändrade säkerhetsläget har gjort det möjligt att minska det svenska försvarets styrka.

De senaste åren finns dock flera oroande tecken. Ryssland blivit ekonomiskt starkare och börjar rusta upp. Den ryska utrikespolitiken har blivit mer aggressiv mot grannarna. Där finns en nostalgisk längtan tillbaka till den tid då Sovjet var en supermakt. Oppositionen har marginaliserats, demokratin har under Vladimir Putin mest blivit en potemkinkuliss.

Visserligen har en del EU-länder i de ekonomiska kristiderna skurit ned på försvaret, men Rysslands grannländer har ökat sina försvarskostnader. Kriget mellan Ryssland och Georgien har också gjort att Nato varit tydligare med att ett angrepp på de baltiska staterna ska mötas militärt.

För svensk del har politiken inte lagts om. Det svenska försvaret är mer inriktat på internationella insatser. Värnplikten är avskaffad, men rekryteringen av tidvis anställda soldater, som skulle utgöra den stora majoriteten i försvarsmakten, går trögt. ÖB har talat om att pengarna om några år inte räcker.

Samtidigt har Sverige antagit långtgående solidaritetsdeklarationer om att ingripa om andra EU-länder eller grannländer angrips. För första gången sedan 1700-talet skulle Sverige kunna gå i krig med Ryssland i Baltikum. Det låter inte särskilt trovärdigt eller omdömesgillt. Vi har ett svagare försvar, men mer långtgående löften än tidigare.

Kritiken kommer från flera håll. Även Socialdemokraterna oroar sig för det ryska agerandet. Men försvarsminister Sten Tolgfors (M) låter ändå nöjd med det mesta och har av elaka tungor jämförts med Saddam Husseins ”Bagdad Bob”, mannen som i tv helt förnekade det besvärliga läget.

Det var ett misstag att, i synnerhet som det gjordes i konflikt med Socialdemokraterna, helt avskaffa värnplikten. Det hade räckt med att låta den vara vilande. Då hade möjligheten att kalla in försvarspersonal funnits kvar om läget så kräver.

Nu anslår Tolgfors försonligare tongångar och talar om behovet av en bred uppgörelse. Det vore önskvärt, i synnerhet som regeringen inte längre har majoritet i riksdagen.

Men det lär inte räcka. Sverige kan inte rusta upp så att de nya långtgående solidaritetsförklaringarna blir trovärdiga. Därför krävs också ett närmare samarbete med andra länder.

Då handlar det om att söka medlemskap i Nato. Det bör göras i ett läge då det inte rubbar balansen i närområdet. Så är det nu, men ingen vet om och hur länge den öppningen består.

Mer läsning

Annons