Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det viktigaste är dock att den ideologiska samstämmigheten är större än tidigare.

Förra gången Centerpartiet och Folkpartiet skulle slås samman ”bidde” det bara Studieförbundet Vuxenskolan. Den här gången borde förutsättningarna vara bättre.

Annons
Respekterad. Folkpartiets tidigare partisekreterare och den tidigare radiochefen Peter Örn kunde bli ett samlande namn som partiledare vid en sammanslagning av Centerpartiet och Folkpartiet. foto: scanpix

Folkpartiets tankesmedja Bertil Ohlininstitutet har i sin valanalys väckt frågan om närmare samarbete eller sammanslagning av Folkpartiet och Centerpartiet. Tidskriften Liberal Debatt argumenterar i det senaste numret för att bilda det sammanslagna partiet Centerliberalerna. Det är inte heller bara folkpartister som skriver, utan också centerpartister. Ungdomsförbundens båda ordförande i en gemensam artikel.

Nu är det inte första gången en sammanslagning diskuteras. Från början var dock kontaktytorna små. Under dåvarande Bondeförbundets första tid var partiet ett renodlat intresseparti för landsbygden och vägrade att ingå i regeringar. Efter demokratins genombrott var Folkpartiets föregångare de Frisinnade vågmästare i mitten. Men på 1930-talet övertogs den rollen av Bondeförbundet, som bildade regering med Socialdemokraterna både under 1930- och 1950-talet. Under 1950-talet var Folkpartiet det stora borgerliga oppositionspartiet.

Under 1960-talet växte ett nära mittensamarbete fram mellan Folkpartiet och Centerpartiet, som bytt namn från Bondeförbundet. Då fanns ett nära samarbete i riksdagen och i partiorganisationerna. Målet var en sammanslagning, studieförbunden blev det gemensamma Vuxenskolan.

Men sedan svalnade känslorna. Centerpartiet växte och blev i början på 1970-talet betydligt större än Folkpartiet. Dåtidens vänstervåg svepte in främst i ungdomsförbunden. I det då stora Centerns ungdomsförbund blev ”liberal” närmast ett skällsord. Partiledarna Thorbjörn Fälldin och Gunnar Helén gjorde ett försök att slå samman partierna 1973, men det blev nej i Centern.

Mittensamverkan fortsatte i ytterligare några år, men mest som en markering mot Moderaterna. Partierna gick alltmer skilda vägar, under Bengt Westerbergs och Olof Johanssons partiledartid fanns inte mycket till samhörighet.

Nu är dock situationen förändrad i flera avseenden. Centerpartiet kallar sig numera liberalt och båda partierna är med i den Liberala gruppen i EU-parlamentet och i Liberala internationalen.

Moderaterna har gått åt mitten och blivit det dominerande borgerliga partiet, men har tonat ned sin politiska profil på flera områden. Det har gjort Centerpartiet och Folkpartiet klämda i andel väljare, men har lämnat ett större utrymme för egna politiska utspel.

Det finns därför starka skäl för att skapa ett parti som bättre skulle balansera de för dagen dominerande Moderaterna. Ett gemensamt parti skulle inte riskera att åka ur riksdagen. Flera tidigare stridsfrågor som kärnkraften är desarmerade. Partierna är också jämnstora, det är svårare att slå samman ett större och ett mindre parti. Det viktigaste är dock att den ideologiska samstämmigheten är större än tidigare.

Nu är det lättare sagt än gjort att slå samman organisationer. Det gäller särskilt partier, där Folkpartiet och Centerpartiet av tradition har olika interna kulturer. Sedan finns den besvärliga frågan om vem som skulle bli partiledare.

Det gäller att hitta en både samlande och färgstark person. Här kunde Peter Örn vara ett lockande namn. Han har varit aktiv i Folkpartiet, men borta från partipolitiken en tid och är respekterad och uppskattad i båda partierna.

Mer läsning

Annons