Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det vore inte konstigt om Maud Olofsson avgår före nästa val.

Klockan ser ut att klämta för Centerledaren Maud Olofsson. Kraven på avgång kommer från både höger och vänster i partiet.

Annons

Det har varit mycket persondramatik i politiken efter valet. Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin tvingades bort och det följde en långdragen och sluten process för att välja ny partiledare.

Efter sju sorger och åtta bedrövelser blev det Håkan Juholt, en person nästan inga hade nämnt i början. Därefter har Juholt låtit kvasten gå med personer som stod Mona Sahlin nära. Socialdemokraterna leds i dag av en ny och oprövad grupp.

Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand och Peter Eriksson är däremot populära. Här var det inte medlemmarna utan stadgarna som krävde byte. Gustav Fridolin ser ut bli manligt språkrör, men om den kvinnliga posten blir det strid mellan valberedningens kandidat Åsa Romson och Mikaela Valtersson.

Nu ser det ut att bli bråk om partiledarposten i ännu ett parti. I går gick riksdagsledamoten Abir Al-Sahlani ut och krävde Centerledaren Maud Olofssons avgång. Riksdagsledamoten Fredrik Federley instämde i kravet, liksom även Centerns ungdomsförbund. Studentförbundet tycker också att det är dags att byta partiledare före nästa val. I VLT:s spalter har den lokala Centerpolitikern Evert Jonsson flera gånger krävt att Maud Olofsson skall avgå och Centerpartiet lägga om politisk kurs.

IT- och regionminister Anna Karin Hatt skrev för några dagar sedan ett långt inlägg i Dagens Nyheter om varför hon kandiderade till partistyrelsen. Det såg misstänkt mycket ut som en plädering för att bli partiledare.

Maud Olofsson själv låter hälsa att hon fortsätter så länge det är kul och hon har medlemmarnas förtroende. Centerkvinnorna sluter upp bakom henne och valberedningens ordförande Stefan Tornberg framhåller att frågan om en ny partiledare inte finns på agendan.

Så brukar det dock låta. Men när anden är ur flaskan är den vara svår att stoppa tillbaka. När avgångskrav ställs leder de i sig till att personfrågor får stor uppmärksamhet och tar tid från det vardagliga politiska arbetet. Det undergräver ledarens position och kan göra en avgång ofrånkomlig.

I det här fallet kommer avgångskraven dessutom från olika grupper i partiet. Federley och ungdomsförbundet vill renodla Centerns nya mer marknadsliberala och borgerliga linje. Det innebär betoning av personlig frihet, borgerligt samarbete och krav på att avreglera arbetsmarknaden.

Evert Jonsson förordar snarare en återgång till traditionen från Gunnar Hedlund och Olof Johansson. Det innebär sådant som större öppenhet för samarbete över blockgränsen, att säga upp regeringsöverenskommelsen om energi och att återgå till att kräva avveckling av kärnkraften.

Det vore inte konstigt om Maud Olofsson avgår före nästa val. Hon har suttit i tio år och skulle 2014 ha varit partiledare i närmare 14 år.

Men bara ett ledarskifte skulle knappast räcka. Centern behöver framförallt enas om en politik som kan ge fler väljare. De senaste åren har varit besvärliga, även om partiet kan glädja sig åt vissa framgångar i Stockholmsområdet. Men i de gamla kärnområdena har det gått sämre.

Det kan leda till förändringar i politiken. Men samtidigt har Centerns omvandling till ett uttalat liberalt parti betytt mycket för den borgerliga Alliansens slagkraft. Det gäller att i den inriktningen bevaras, gärna i närmare samarbete med Folkpartiet.

Mer läsning

Annons