Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En modell vore att kombinera en ganska låg statlig a-kassa med fackliga tilläggsförsäkringar.

Utan att något formellt beslut har fattats är a-kassan på väg att för-vandlas från en ersättning beroende på inkomsten till en grundnivå. Det är ett brott mot principerna inom svensk socialförsäkring.

Annons
Smygsänkning. Genom att inte höja taket har a-kassan i praktiken sänkts för de flesta heltidsarbetande.foto: scanpix

I veckan påminde a-kassorna om att det nästa år är tio år sedan taket i a-kassan höjdes. Eftersom regeringen inte har lagt in någon höjning kommer taket på 680 kronor, som är den högsta inkomstrelaterade inkomst som betalas ut, att nästa år ha varit oförändrat så länge.

Det får tydliga effekter. Medan a-kasse-taket har legat still har löner och priser stigit. Därför räcker det ”oförändrade” a-kassetaket inte lika långt som förut. I praktiken är det fråga om en sänkning, men i stället för ett formellt beslut får prisökningar och löneökningar urholka värdet av ersättningen.

När den senaste höjningen skedde 2002 fick 75 procent av dem som jobbade heltid när de blev arbetslösa 80 procent av lönen. I dag är motsvarande andel 12 procent. Det blir än färre nästa år, om man inte tror på ett nollavtal eller lönesänkningar för den genomsnittlige löntagaren.

Det betyder att a-kasseersättningen under en tioårsperiod har förvandlats från att för de flesta heltidsarbetande bygga på tidigare inkomst till att bli en grundtrygghet, där ersättningen blir lika oavsett tidigare inkomst.

Tidigare har det rått en bred politisk enighet om att ersättningar som a-kassa, sjuk-ersättning och föräldraförsäkring för de flesta bör bygga på den tidigare inkomsten. Det gör bortfallet mindre dramatiskt för den egna ekonomin och gör det lättare att ställa om levnadsvanor. Andra ersättningar höjs varje år med inflationen. Då löneökningarna oftast är större än prisstegringarna innebär även detta en liten urholkning varje år, men inte lika dramatisk som för a-kassan.

Psykologin är lätt att förstå. De andra höjningarna är automatiska och finns med i budgetberäkningar. Här måste det till ett aktivt beslut för att minska kostnaderna. Men när det som i a-kassan måste fattas ett aktivt beslut varje år om en höjning syns det direkt som en ökad utgift. Resultatet blir att höjningen oftare uteblir eller blir låg.

Det bör noteras att a-kassetaket var oförändrat också 2002–2006 när vi hade en socialdemokratisk regering. Den borgerliga regeringen har sedan inte heller höjt, som ett sätt att stärka arbetslinjen genom att öka skillnaden i inkomst, mellan dem som har arbete och dem som är arbetslösa.

Finansminister Anders Borg har dock antytt att en höjning av taket kan bli aktuell om arbetsmarknadens parter (läs facket) går med på en rörligare arbetsmarknad.

Andra regeringspartier har använt den låga ersättningen som ett argument för att vilja införa en statlig och obligatoriska-kassa i stället för dagens fackliga. Här håller Moderaterna emot och menar att den fackliga kopplingen kan leda till mer ansvarsfulla avtalsrörelser. En utredning ser över frågan.

Ska den fackliga kopplingen behållas bör a-kasseavgifterna som nu påverkas av arbetslösheten. Ska avgifterna vara allmänt låga och staten betala resten finns goda skäl för att staten också tar ansvaret för arbetslöshetsförsäkringen. En modell vore att kombinera en ganska låg statlig a-kassa med fackliga tilläggsförsäkringar som ett sätt att hålla nere statens utgifter och behålla den fackliga kopplingen.

Men dagens tak är oavsett framtida modell för låg. Det borde höjas. Det är också fel att så här ”i smyg” införa grundtrygghet.

Mer läsning

Annons