Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En policy hade kunnat förebygga händelsen

Riktlinjer för hur vi får använda sociala medier kan kränka vår yttrande- och åsiktsfrihet. Företag vill helst inte diskutera frågan som på många arbetplatser blivit en tickande bomb.

Annons
Hot eller möjlighet? Vissa arbetsgivare ser sociala medier som en säkerhetsrisk, andra som ett sätt att skaffa kunskap och knyta kontakter. foto: Scanpix

Vi lever stora delar av våra liv i sociala medier som Facebook, Twitter och bloggar. Där kan vi hålla kontakten med kompisar, diskutera eller berätta för världen vad vi gör just nu.

Att samhället blivit mer transparent och tillgängligt har gjort att också våra yrkesroller börjar synas i sociala medier. Många skriver öppet om vad de gör på jobbet och hur trötta de är på chefen. På vissa arbetsplatser är sociala medier också ett arbetsverktyg som man förväntas använda.

För andra organisationer är sociala medier en säkerhetsrisk. I en undersökning, där 150 svenska företag medverkade, uppgav hälften att man såg såg sociala nätverk som ett påtagligt hot. Till exempel var man rädd för att anställda skulle läcka ut information eller på annat sätt bidra till dataintrång. Det hävdar IT-säkerhetsföretagen Combitech och Ibas som ligger bakom undersökningen.

Vissa företag verkar ha löst problemet genom att författa policys om hur med-arbetare får bete sig i sociala medier. Riktlinjerna kan vara utformade på olika sätt men innehåller ofta sekeretssavtal samt moraliska uppmaningar om att man bör ha i åtanke att vem som helst kan läsa det man skriver. Ofta försöker man också förklara för medarbetaren att han ses som en ambassadör för företaget även när han inte är i tjänst och därför inte bör gör olämpliga uttalanden.

Å ena sidan har dessa policys en självklar funktion. Så sent som förra veckan uppmärksammade media ett fall på Migrationsverket där en handläggare skrivit rasistiska inlägg på Facebook. Om Migrationsverket hade haft en inarbetad policy om sociala medier hade man kanske kunnat förebygga händelsen.

Samtidigt kan riktlinjer för hur vi ska bete oss och vad vi får prata om på vår fritid ses som ett brott mot vår yttrande- och åsiktsfrihet. Det är förmodligen anledningen till att många företag valt att inte formulera någon policy. I stället har man på flera arbetsplatser blockerat internetsidor med sociala nätverk. Då förhindrar man anställda från att missbruka sociala nätverk på arbetstid, men förlorar också ett viktigt verktyg. Vad de anställda gör efter jobbet har man heller ingen kontroll över.

Inom rättsväsendet har frågan om användandet av sociala nätverk diskuterats fram och tillbaka. Det har bland annat handlat om domarens möjlighet att använda sociala medier. En möjlighet som i dag är begränsad. Domare kan exempelvis inte kan ta del av uppdateringar från Europarätten via Twitter-flöden, läsa och skriva bloggar om rättspraxis i Sverige och utlandet eller diskutera liknande ämnen med kontakter på Facebook.

Juridikbloggaren och forskaren Mårten Schultz hävdar att detta hotar domares informationsfrihet och därmed rätts-samhället.

Påståendet är kontroversiellt, men viktigt att diskutera. De flesta företag borde se över vilka möjligheter och hot sociala medier innebär för dem. Förhoppningsvis kan de med tiden utarbeta strategier för hur de kan dra nytta av internets plattformer utan att kränka medarbetarnas integritet. Då kanske arbetsgivare kan ha mer förtroende för sina anställda.

Mer läsning

Annons