Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En så traditionsfylld helg som julen, uppbyggd kring att man ska vara tillsammans, är tung att möta om man är ensam.

På fredag är det julafton. En glädjens högtid att dela med nära och kära. Men det är också läge att tänka lite extra på dem som inte har några nära och kära eller ett varmt krypin att fira jul på.

Annons
Det finns viktigare saker. Julen handlar inte om tomtar och julklappar utan om gemenskap.

Så där ja! Nu är det bara upploppet kvar. På fredag går vi ”i mål”. Då är det är julafton.

Sedan i slutet av oktober har det på olika sätt frossats i allt som hör julen till. Butiker drog fram julpynt och restauranger dukade fram sina dignande julbord. Julmusiken flödar i butikernas och galleriornas högtalare och alla vill de att vi ska köpa, köpa, köpa.

Det är intressant att notera hur julen har ändrat karaktär genom årtiondena. I början av förra seklet bestod julgåvorna mest av sådant som man behövde. Då höll man hårt på anledningen till att vi firar jul – Kristi födelse. Så småningom övergick gåvorna till att vara sådant som man kanske inte behövde men som man kunde få bara för att det var jul.

Sedan dess har det rullat på. Julhandeln slår rekord varje år och årets julklapp är inte sällan en dyr och ”onödig” pryl.

Förr fyllde man julkappssäcken efter reell betalningsförmåga. Nu kan man låna pengar eller handla på avbetalning – kanske för mer än man egentligen har råd med.

För några år sedan kom prylmättnaden. 2008 förutspåddes nämligen årets julklapp bli En upplevelse.

Fokuseringen på nya prylar tycks ha släppt lite. Folk köper begagnat och tillverkar egna julklappar. Och, kanske viktigast och bäst av allt, man lyfter blicken från det egna välbefinnandet och tittar bortom det. Julklappen till moster Agda behöver inte nödvändigtvis vara ännu en pryl till ett redan välförsett hem utan nästan lika gärna ett gåvobevis på exempelvis vaccindoser, avmaskningstabletter eller en get till behövande människor i utlandet.

Stadsmissionens kampanj i torsdags, med ett 30-tal sängar utställda på gator och torg i Västerås, påminner oss om att alla inte har ett välförsett hem med alla upptänkliga bekvämligheter. En del har inget hem över huvud taget.

Andra har hem men ingen att fira jul med. En så traditionsfylld helg som julen, uppbyggd kring att man ska vara tillsammans, är tung att möta om man är ensam.

Det kanske värmer extra i själen att veta att man förbättrat förutsättningarna för ett utsatt barn ute i vida världen. Men för den sakens skull ska man inte glömma att det finns människor på närmare håll som kan behöva lite omtanke. De finns i Sverige också, i Västerås – kanske i ditt bostadsområde eller på din gata.

När katastrofer slår sönder människors tillvaro – en tsunami, en jordbävning eller en översvämning – är vi sällan sena med att öppna plånboken och visa medkänsla. Men hur bra är vi på att bry oss om Kajsa som är nyskild och nyinflyttad eller Kalle som har det knapert och inte har råd att ordna en ”riktig” jul för sig och sina barn?

Julen handlar inte om prylar. Den handlar om gemenskap och det är alla förunnat att få känna den – ung, gammal, hemlös eller ”bara” ensam.

Mer läsning

Annons