Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett mer demokratiskt Ryssland vore positivt för utvecklingen i många andra länder.

Den ryske presidenten Vladimir Putin hindrar frihet och demokrati både hemma och i omvärlden.

Annons
Ingen mysfarbror. Rysslands nygamle president Vladimir Putin gillar inte inhemsk opposition och hindrar åtgärder mot våldsregimen i Syrien. Korruptionen är allmän och demokratin sitter trångt i Rysslandfoto: scanpix

USA:s utrikesminister Hillary Clinton hävdade i går att Ryssland bidrar till ett inbördeskrig i Syrien. Detta efter att Ryssland och Kina åter har markerat de inte ställer sig bakom hårdare tag mot president Assad i Syrien. Då båda länderna har vetorätt i FN:s säkerhetsråd kan de stoppa nya resolutioner om bindande aktioner från världssamfundet.

Ryssland har hävdat att landet inte vill se ett inbördeskrig i Syrien och att de därför inte vill ta i hårdare mot Assads regim. Men efter månader att våld och övergrepp från regimens sida är det svårt att inte hålla med Clinton. Genom att blockera åtgärder mot Assadregimen förlängs snarare lidandet. Motståndarna har ingen anledning att ge upp och regimens våld försvårar en fredlig lösning. Risken är då stor att den i stället blir allt våldsammare.

Även om skuldbördan inte är helt säker om den senaste massakerna pekar mycket mot en regimtrogen milis. Mönstret känns också igen. Assadregimen har vid tidigare tillfällen slagit ned uppror och protester med brutalt våld.

Fler börjar nu närmast i desperation tala om att det kan krävas en militär insats, som likt Libyen skulle kunna få bort dagens regim. Men även med ett enigt säkerhetsråd vore det riskfyllt att gå in militärt. Syrien har stöd av Iran och mosaiken av syriska minoriteter gör att riskerna med ett krig blir än större än vid andra tillfällen.

Därför vore det bäst om större delen av omvärlden kunde enas om så tydliga markeringar och åtgärder att Assadregimen skulle inse att dagens våldspolitik inte kan fortgå. Men en sådan enighet förutsätter en helt annan inställning från Ryssland, som i dag snarare framstår som Assads beskyddare.

Ryssland har under Vladimir Putins ledarskap blivit en bromskloss i kampen för demokrati och mänskliga rättigheter. Det är visserligen bättre än det aktiva stödet för kommunistiska diktaturer under Sovjet-tiden. Men jämfört med den första tiden efter kommunismens fall är Putins politik ett illavarslande steg tillbaka.

Demokratiska länder ser den arabiska våren som ett löfte, gläds åt framgångar och oroar sig över bakslag eller fundamentalistiska framgångar. För Putin framstår kraven på demokrati och öppenhet snarare som ett hot. Han kan oroa sig för att demokratiska framgångar i västvärlden kan ge impulser till len liknande utveckling i Ryssland och andra delar av före detta Sovjet.

Det är bara de baltiska länderna som fullt ut har klarat övergången till demokrati och marknadsekonomi.

Vitryssland är däremot en fullfjädrad ¿diktatur, som inte borde få arrangera ¿hockey-VM. Ukraina hade en lovande utveckling, men efter ett maktskifte blir de illavarslande tecknen allt fler. Korruptionen är ett stort problem och myndigheterna försvårar för oppositionen.

Under Putins tid i Ryssland har också makten stärkt greppet. Utrikespolitiken har blivit mer nationalistisk och motsättningarna med EU och USA har ökat.

De senaste månaderna finns dock några lovande inslag i Ryssland. Fler har vågat protestera mot Putin. Nu står även affärsmän öppet bakom den oppositionella bloggaren Aleksej Navalnij.

En demokratisk förändring i Ryssland skulle vara positivt även för utvecklingen i många andra länder. Men än är Ryssland ett hot mot fred och frihet. Därför borde EU-länder inte göra sig beroende av rysk olja eller gas.

Mer läsning

Annons