Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett nytt EU-fördrag borde betyda att beslutsfattande flyttas såväl uppåt som nedåt.

När Lissabonfördraget hade baxats i mål skulle det vara slut med ändringar i EU-fördraget på ett bra tag. Men nu kan det vara dags igen.

Annons
Fördragsändrare. Tyska förbundskanslern Angela Merkel anser att EU:s fördrag behöver ändras igen.

Eurodramat ser aldrig ut att ta slut. I morgon måste EU-ledarna finna en lösning. Även statsminister Fredrik Reinfeldt och de andra regeringscheferna för länderna utanför eurozonen får delta i mötet, som ursprungligen endast skulle ha haft deltagare från länder som har infört euron. Men euroländerna träffas också själva.

Det är bra att alla får delta. Samtliga EU-länder drabbas av de nuvarande problemen. Det talas även om försök att involvera den norska oljefonden eller kapital från snabbväxande länder som Kina, Brasilien eller Indien. USA har tidigare drivit på euro-länderna för att lösa den akuta krisen. Det visar att euroländerna har svårt att klara krisen på egen hand och att hela världen berörs av problemen i Europa.

Det tycks vara en allmän uppfattning att euron på sikt bara kan räddas med en starkare central kontroll av skatter och finanspolitik. Straffen för euroländer som inte följer budgetreglerna ska skärpas och bli mer automatiska.

Om euroländerna vill införa nya och skärpta regler för att rädda valutan är det logiskt att de själva fattar beslut om regelverket. Men det betyder att EU får ett A-lag med euroländerna och ett B-lag, som står utanför en del av beslutsfattandet.

B-laget kan komma med i A-laget genom att införa euron. Men centralisering av beslutsfattandet innebär kraftiga inskränkningar i de enskilda ländernas rätt att driva en egen skatte- och utgiftspolitik, just de områden länderna tidigare inte har velat överföra till EU-nivån. Det kan bli en svår avvägning mellan att stå utanför viktiga beslut eller att införa en valuta som hittills inte har hållit vad den ursprungligen lovade.

Tyskland menar att EU-fördraget måste ändras och frågan ska nu utredas. Det talas om en ”mindre” fördragsändring. Sverige har varit skeptiskt. Det är en rimlig åsikt.

När det nuvarande EU-fördraget drevs igenom blev det först nedröstat i flera länder. Men genom lite kosmetiska förändringar kunde länder som Nederländerna och Frankrike undvika en andra folkomröstning och i stället anta det modifierade fördraget genom beslut i parlamenten. När irländarna röstade nej i en folkomröstning fick de rösta igen för att det skulle bli ja.

Efter dessa vedermödor och en smula demokratiska tveksamheter talade alla EU-ledare om att nu fick det vara nog med fördragsändringar för en lång tid. Men nu kan det vara dags igen. Den tyska författningsdomstolen kan annars stoppa Tysklands medverkan i räddningsaktioner den anser strider mot fördrag och grundlag.

I så fall måste alla 27 EU-länder godkänna förändringar som bara gäller de länder som använder euron. Det blir en underlig ordning. Den brittiske premiärministern David Cameron har talat om att utnyttja tillfället för att kräva att en del beslutsfattandeflyttas tillbaka från Bryssel till London.

Det kan således bli sagt besvärligt att skriva om fördraget. Men ska det göras har Cameron en poäng. EU-fördrag har hittills bara handlat om att centralisera fler beslut. Det är nödvändigt med övernationella beslut inom många områden, men långt ifrån alla. Beslutsfattandet i EU är också svårgenomträngligt, Det kan vara svårt för väljarna att hänga med och utkräva ansvar. Därför borde ett nytt EU-fördrag betyda att beslutsfattande flyttas såväl uppåt som nedåt.

Mer läsning

Annons