Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

EU har misslyckats med Cypern

EU vill gärna vara en effektiv och samlad röst för att lösa problem runt om i världen. När det gäller Cypern har EU dock kapitalt misslyckats, och det med ett medlemsland.

Annons
Spökstad i 36 år. Den forna turistorten Famagusta förfaller och är sedan den turkiska invasionen 1974 en förbjuden zon.foto: scanpix

I helgen mörknade det åter för möjligheterna att i fred återförena EU-medlemmen Cypern. Den turkcypriotiska minoriteten, som med hjälp av turkisk militär kontrollerar den norra delen av ön, röstade fram Dervis Eroglu till president. Han vill inte ha en återförening utan i stället att delningen permanentas och erkänns.

Turkiet invaderade Cypern 1974 efter en grekcypriotisk kupp med syftet att förena ön med Grekland. Därefter har Cypern varit delad och många svenskar har tjänstgjort som FN-soldater för att bevaka den befästa gränslinjen.

Cypern har dock, främst i den södra, grekiska delen, haft en god ekonomisk utveckling. Turisterna, däribland många svenskar, har återvänt.

Det har hela tiden förts förhandlingar om återförening. Under lång tid var turkcyprioterna omedgörliga och kunde bara tänka sig lösa förbindelser mellan två i praktiken nästan självständiga stater. Men sedan väljarna röstat fram den mer kompromissvillige Mehmet Talat ökade möjligheterna för en kompromiss. Turkcyprioterna röstade ja i en folkomröstning till en FN-plan för fred, men då röstade majoriteten av grekcyprioterna nej. Trots detta släpptes Cypern, representerat av den grekcypriotiska regeringen, in i EU.

Det var ett allvarligt misstag. Därefter har Cypern som medlemsland kunnat blockera öppningar mot den turkcypriotiska minoriteten. Under senare tid har det funnits en öppning när grekcyprioterna valde en mer kompromissvillig president. Den dörren kan åter ha stängts. En majoritet av turk-cyprioterna var så besvikna på att så litet uppnåtts att de den här gången lade sina röster på den hårdföre Eroglu.

Egentligen borde alla vinna på en lösning. EU skulle visa att organisationen kan finna lösningar på svåra problem inom unionen. Turkiet skulle få lättare att fortsätta förhandlingarna om medlemskap. Befolkningen skulle slippa att leva på en sedan 1974 delad ö med spökstäder.

Samtidigt tjänar en del på det låsta läget. Så länge EU inte öppnar kontakterna med den norra delen har Turkiet restriktioner mot Cypern. Det kan motståndarna till Turkiet använda som ursäkt för att hindra medlemskapsförhandlingarna.

På marken befästs delningen. Enligt Radioekot köper utlänningar, bland annat svenskar, i norr mark som kan ägas av grek-cypriotier som flytt söderut. Ju längre tiden går, desto svårare blir det därför att finna en lösning som i tillräcklig mån erkänner flyktingarnas rättigheter.

Turkiet kan sätta press på turkcyprioterna. De är i praktiken helt beroende av Turkiet. Men då behöver Turkiet se målet om EU-medlemskapet som realistiskt.

Det är viktigt med krav på demokrati och tolerans, men villkoren för medlemskap får inte användas för att i praktiken hålla Turkiet utanför EU. Lissabonfördraget kan ge EU en möjlighet att köra över Cypern och öppna för handel med den turkcypriotiska delen. Det hade dock varit bättre att genomföra en sådan lättnad tidigare under den mer konstruktive presidenten.

De fortsatta förhandlingarna med Turkiet, liksom att ett medlemsland är militärt delat, är ödesfrågor för EU. Tal om solidaritet och förbättrat samarbete kling ar falskt så länge Cypern förblir delat och signalerna till Turkiet är dubbelbottnade.

Mer läsning

Annons