Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fallen visar nackdelarna med ”tyckarmyndigheter”

Det är frestande att i opposition kritisera svällande regeringskansli och opinionsbildande myndigheter. Bättre vore att göra något när man regerar.

Annons
Myndighet med åsikter. Lars Calmfors leder Finanspolitiska rådet, som skall utvärdera regeringens ekonomiska politik.

Sverigedemokraterna och den rödgröna oppositionen föreslår i sina budgetförslag neddragningar på 670 miljoner kronor i regeringskansliet. Frågan är därmed om regeringen kommer att förlora sin första riksdagsomröstning. Finansminister Anders Borg menar att budgetlagen gör att partierna också måste vara överens om hur de vill använda de sparade pengarna. Men finansutskottets kanslichef menar att det inte finns något krav om att neddragningar måste fyllas ut med nya utgifter.

Det kan på sitt sätt låta rimligt. Budgetlagens syfte är att undvika nya ofinansierade utgifter eller skattesänkningar, en ensidig besparing låter i det perspektivet inte så hotande. Men det kan å andra sidan innebära ett kryphål i den till synes strikta budgetlagen.

Det vore inte heller så konstigt om den annars oeniga oppositionen kunde bli överens om att skära ned på det centrala regeringskansliet. Oppositionen brukar kritisera svällande centralbyråkrati och fler politiska tjänster. I opposition krävde Moderaterna neddragningar, men nu hittar de skäl för att förvaltningen har vuxit.

De rödgröna har däremot funnit en ny iver att bekämpa centralbyråkratin. Regeringen har också öppnat för kritik genom att tillsätta fler ministrar för att lösa interna problem. Det såg inte heller snyggt ut när Moderaternas förre partisekreterare Per Schlingmann blev statssekreterare i kommunikation, det vill säga hans uppgift är inte att forma utan att föra ut regeringens politik.

Myndigheter har fått berättigad kritik för att driva opinion i stället för att förvalta och genomföra riksdagens och regeringens beslut. Glesbygdsverket krävde mer resurser till glesbygd, dåvarande JämO ställde krav på mer kvoteringar och Folkhälsoinstitutet kunde kräva mer politiska beslut, för att nämna några. Den dåvarande borgerliga oppositionen ville ha en tydligare uppdelning mellan myndighetsutövning och opinionsbildning.

Väl vid makten inrättades dock ännu en ”tyckarmyndighet”, Finanspolitiska rådet. Det skall utvärdera regeringens ekonomiska politik. Regeringen gav även myndigheten Forum för levande historia i uppdrag att utöver nazismens brott belysa kommunistiska regimers brott mot mänskligheten.

Finanspolitiska rådet har nyligen kritiserat inslag i regeringens politik. Främst väckte påståendet att jobbskatteavdraget bara fungerade om lönerna pressades ned irritation. Nu vill ordföranden Lars Calmfors att rådet skall få mer pengar och lyda under riksdagen, medan finansminister Anders Borg snarare vill skära ned anslaget.

JO kom för sin del med skarp kritik av Forum för levande historia. Myndigheten hade en utställning om hur svenskar lät sig förledas av massmördaren Pol Pots propaganda. Några personer namngavs och två protesterade och ansåg sig kränkta. JO menar att Forum för levande historia som myndighet inte har samma frihet som journalister och forskare, utan måste följa reglerna om saklighet och opartiskhet.

De båda fallen visar påtagligt nackdelarna med ”tyckarmyndigheter”. Det är på tiden att partier också när de regerar står fast vid principer de med rätta hävdar i opposition.

Mer läsning

Annons