Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Firandet av drottning Elizabeth kan ge britterna något att glädjas åt och mer framtidstro. Det kan de behöva.

Monarkin är en samlande symbol i Storbritannien. Efter firandet av drottning Elizabeth II:s 60 år på ¿tronen väntar dock bistra tider.

Annons
Gott om flaggor. Massor av brittiska flaggor i samband med firandet av att drottning Elizabeth har varit statsöverhuvud i 60 år. Flaggviftandet visar att monarkin är en sammanhållande symbol i Storbritannien.foto: scanpix

Republikanska föreningen meddelade stolt att den skulle delta i en demonstration för republik i samband med firandet i Stor-¿britannien av drottning Elisabeths ¿diamantjubileum. Mötet har noterats i ¿nyhetsflödet, men nog har republikanerna motvind i Storbritannien.

Uppståndelsen kring prinsessan Estelles dop är en mild västanfläkt jämfört med drottning Elizabeths jubileum. Det viftas med brittiska flaggor, arrangeras gatufester och trots dåligt väder kom massor med människor för att se båtparaden i London.

Den brittiska flaggan Union Jack syns ¿annars mindre i Storbritannien än till¿exempel vad svenska flaggan syns här. De olika delarna i det Förenade kungadömet har starka egna identiteter och kan föredra den egna lokala flaggan. I Nordirland vill en betydande minoritet att provinsen förenas med republiken Irland och i Skottland ska det om några år bli en folkomröstning om separation från övriga Storbritannien.

Därför blir monarkin en nationellt samlande nationell symbol. De skotska ¿nationalisterna, som har majoritet i det ¿lokala parlamentet, vill inte heller utmana de rojalistiska känslorna. Inför folk-¿omröstningen utlovas att ett självständigt Skottland ska behålla monarkin.

I dag är drottning Elizabeth enormt ¿populär och vördad, men under 1990-talet var det andra och mer kritiska strömningar. Då var monarkin, efter bråk i familjen och prinsessan Dianas död, mer ifrågasatt.

Drottningen lyckades återta förlorat ¿förtroende, men monarkin som statsform är sårbar i demokratier. De flesta håller med om de principiella betänkligheterna mot att låta landets högsta ämbete gå i arv. Men det kan ändå finnas en majoritet som av historiska eller praktiska skäl håller fast vid monarkin.

Det stödet gäller dock bara så länge de kungliga uppträder väl och i enlighet med författningen. Där finns inte utrymme för upprepade felsteg, då kan förtroendet snabbt vara förbrukat.

Monarkin ser således för tillfället ut att sitta säkert i Storbritannien. Men ¿drottningen är också statsöverhuvud i flera före detta brittiska kolonier. Där finns en trend mot att monarkin avskaffas.

Jamaicas premiärminister har sagt att det är dags för republik och i Australien är monarkin en ständigt återkommande¿politisk stridsfråga. I Kanada och Nya ¿Zeeland är frågan mindre aktuell, men hur blir det på längre sikt?

Firandet kan ge britterna något att ¿glädjas åt och mer framtidstro. Det kan de ¿behöva. För de närmaste åren blir ¿besvärliga. Regeringen har stramat åt för att få ned det stora budgetunderskottet, men ekonomin ser ut att ha gått i stå.

Även om Storbritannien inte har ¿euron som valuta påverkas landet av de svåra problemen. Om euroländerna går ¿vidare med politisk och ekonomisk ¿integration kan Storbritannien tvingas välja mellan att motvilligt följa med eller att ¿lämna EU.

Demografin talar för att Nordirland kan lämna det Förenade kungadömet och den skotska folkomröstningen kan bli en rysare.

Så frågan är vad de brittiska monarkerna ska vara statschef för i framtiden. Men visst är det på sin plats att uppmärksamma en drottning som har regerat så länge att hon har haft Winston Churchill som ¿premiärminister.

Mer läsning

Annons