Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Flyttar de ihop försvinner skatterabatten. Här skulle statens intresse av att veta ”var du har sovit i natt” vara tydlig.

Ny tekniks möjligheter och krav på rättvisa krockar med omsorgen om den personliga integriteten.

Annons

Nyligen kunde vi på nyhetsplats läsa om protester mot ett förslag om att minska ¿fusket med assistansersättningen. Den som är personlig assistent skulle bli skyldig att rapportera fusk eller fel. Kritikerna varnade för att förslaget kunde leda till ett obehagligt angivarsamhälle. Samtidigt är det förstås viktigt att skattepengar inte fuskas bort i stället för att användas på bästa sätt.

Avvägningen är inte ny. Hur mycket ska myndigheter ha rätt att snoka i våra privatliv för att kunna slå ned på fusk, hindra brott och minska risken för olyckor? Vad får företag ta reda på om oss för att kunna komma med mer anpassade erbjudanden?

Den tekniska utvecklingen gör möjligheterna till kontroll och integritets-¿kränkande kunskap mycket större. Bestämda politiska krav på rättvisa och en tuffare attityd till fusk och brott gör att det blir mer frestande att bygga ut kontrollen.

Vi har vant oss vid att få skräddarsydda erbjudanden som bygger på att företaget vet precis vad det är vi brukar handla. Men det blir svårare om företagen vill kontrollera för att påverka beteendet.

I Ekonomisk debatt skriver nationalekonomen Lars Hultkrantz entusiastiskt om hur trafiken ska bli säkrare med smarta försäkringar. Det smarta visar sig vara att försäkringsbolagen genom ny teknik löpande ska kontrollera körsträcka och hastighet. Den som kör för fort blir varnad och får betala högre försäkringspremie. I förbifarten nämner Hultkrantz att det kanske kan uppfattas som kränkande om försäkringsbolagen ständigt ”sitter med” i bilen.

Det skulle dock kunna lösas genom att den som inte vill får teckna en traditionell, men dyrare försäkring. Då ovilja att medverka i sig tyder på dåliga trafikegenskaper bör det dock leda till ännu högre premier. Budskapet är glasklart. Den som inte vill vara med har inte rent mjöl i påsen och ska få betala dyrt.

Avvägningen mellan ökad säkerhet och ökad övervakning är besvärlig, men skälen är goda att tillämpa försiktighetsprincipen. Annars finns risken att det gamla bysamhället återuppstår, den personliga sfären blir väldigt begränsad.

Politikerna bör också undvika att skapa system som inbjuder till integritetskränkande kontroller. Miljöpartiet protesterade av integritetsskäl mot förslaget om att kontrollera personliga assistenter. Samma vecka föreslog De gröna att ensamstående föräldrar skulle få 400 kronor i månaden i sänkt skatt. Vid delad vårdnad får då föräldrarna sammanlagt 800 kronor i lägre skatt. Flyttar de ihop med någon annan ska skatterabatten försvinna.

Ensamstående föräldrars sämre ekonomi är ett problem, men Miljöpartiets förslag öppnar för ett nytt steg mot ”Storebrorssamhället.” Det blir lockande att inte berätta för staten om ett nytt förhållande. I praktiken blir det en straffskatt på 4 800 kronor om året för den som finner någon ny att dela livet med. De par, och det är inte ovanligt, som efter ett tids separation vill pröva att leva ihop igen förlorar 9 600 kronor om året.

Egentligen är det märkligt att det livsstilsneutrala Miljöpartiet lägger förslaget, och de äktenskapsförsvarande Kristdemokraterna var emot. Med en sådan skatt får staten ett ekonomiskt intresse av att hålla ihop förhållanden med barn. Separationer blir dyra för skattebetalarna.

Risken för fusk är uppenbar. Här skulle statens intresse av att veta ”var du har sovit i natt” vara tydlig. Därför bör den personliga integriteten värnas och förslaget avvisas.

Mer läsning

Annons