Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

För alla andra är det nämligen uppenbart att beslutet inte alls har fattas av den svenska regeringen utan av EU.

Debatten om vargjakt väcker starka känslor, men är ofta nyanserad och vetenskaplig. Synd bara att besluten fattas i Bryssel, långt bort från de svenska meningsväxlingarna.

Annons
Hotad? Vargbeståndet i Sverige har ökat de senaste åren. Ändå hävdar vissa att vargens välbefinnande inte är säkrat förrän antalet djur har fördubblats. foto: scanpix

För närvarande finns drygt 200 vargar i Sverige. Vissa anser att det räcker och förespråkar licensjakt. Andra vill tillåta begränsad skyddsjakt och plantera in fler. I Mellan-sverige har vargarnas närvaro inte gått obemärkt förbi. Västmanland berörs av fem vargrevir varav det ena, det så kallade Skultunareviret, ligger inom länsgränsen. Under sommaren har två hundar i Västerfärnebo mist livet efter vargmöten.

Andra landskap är värre drabbade. I Öster-götland har en varg rivit får vid åtta tillfällen. Där har en bonde i Vikbolandet förlorat 30 djur. (I dagarna har länsstyrelsen godkänt skyddsjakt av den aktuella vargen.)

Regeringen införde licensjakt på varg 2010. Det året fälldes 28 stycken. I år blev det möjligt att jaga varg i Västmanland. Trots det sköts inga vargar här.

Kritiken mot regeringens rovdjurspolitik har inte låtit vänta på sig. Flera miljöorganisationer anmälde licensjakten till EU-kommission för brott mot art- och habiliteringsdirektivet. Sverige fick då flera möjligheter att motivera licensjakten genom att visa på andra åtgärder såsom inplantering av nya vargar. Men regeringens argument ansågs inte tillfredsställande nog och snart hotade kommissionen med EU-domstolen.

Till slut vågade inte regeringen kämpa emot längre. I onsdags meddelade miljö-minister Andreas Carlgren (C) att man stoppar årets licensjakt av varg. Han motiverade eftergiften med att man slipper rätts-processer som kunnat skada Sveriges trovärdighet och att man i och med eftergiften behåller beslutsförfarandet inom Sverige.

Tror han verkligen på det själv? För alla andra är det nämligen uppenbart att beslutet inte alls har fattas av den svenska regeringen utan av EU. Regeringen har sagt sig vilja strida för att rovdjurspolitiken ska vara en nationell angelägenhet. Därför är det tråkigt att man ger upp så lätt.

Även i USA finns en konflikt om det begränsade regionala inflytandet i rovdjurspolitiken. I delstaterna Idaho, Montana och Wyoming finns omkring 1 700 vargar. Djuren har skyddats av federal lag genom The Endangered Species Act, men i april drev kongressen, till delstatsregeringarnas stora lycka, igenom ett undantag gällande vargar i Idaho och Montana.

Nu delas jaktlicenser i dessa områden ut i en strid ström och det uppskattas att omkring 69 procent av vargbeståndet kan komma att försvinna. Natur- och miljöorganisationer försöker stoppa den orimligt stora jakten, men hittills utan framgång.

Att som i USA lätta på jaktrestriktionerna av politiska skäl är fel. Om licensjakt på varg ska tillåtas måste kvoterna sättas utifrån forskning och statistik och inte utifrån åsikter. Sedan kan det naturligtvis råda delade meningar om exakt var taket kan sättas på vargbeståndet i ett land. Så är exempelvis fallet i konflikten mellan Sverige och EU. Sveriges regering har utifrån den forskning som man har haft tillgång till satt max-antalet till 210 vargar medan EU-kommissionen, som tar avstamp i andra vetenskap-liga studier, hävdar att betydligt fler vargar behövs i Sverige.

På en punkt har dock USA lyckats bättre än Sverige. Där har inflytande decentraliserats, medan det i Sverige har centraliserats till EU. Där är delstatspolitikerna beredda att slåss mot den federala lagstiftningen till sista droppen. I Sverige talar Andreas Carlgren om att tillmötesgå EU.

Mer läsning

Annons