Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

För att politiska rörelser ska hållas levande är det viktigt att de ifrågasätts även inifrån och att flera falanger tillåts.

Pridedeltagare möter nya hot från vänster. Parallellt sker en debatt om rörelsens identitet och beteckning.

Annons
Pride. Många lesbiska känner sig inte inkluderade i begreppet homosexuell varför de vill införa ett L i HBT-beteckningen.foto: scanpix

HBT-rörelsen tycks ha splittrats i två delar. Detta sedan vänsterradikala delar av rörelsen har börjat protestera mot mycket av det som den övriga strömningen står för. Det som präglar utbrytarna är ofta en tyngre betoning på det intersektionalistiska synsättet vilket innebär att de anser att man vid studier av diskriminerande maktordningar bör ta hänsyn till fler faktorer än sexuell läggning. Om du är homosexuell och kvinna är du enligt detta synsätt extra utsatt då diskrimineringsgrunderna kön och sexuell läggning kan samverka och förstärka varandra.

Det finns olika idéströmningar inom alla rörelser. Mot bakgrund av detta är det inte så konstigt att det finns olika åskådningar inom HBT-rörelsen. Problemet ligger i att delar av den vänsterradikala falangen i allt högre utsträckning använder sig av våldsamma metoder gentemot den övriga rörelsen.

Hoten gentemot Pridefestivalen kommer numera, enligt en artikel i Svenska Dag-bladet i går, från vänsterextrema snarare än högerextrema och motiven bakom dem är inte homofoba utan politiska. I artikeln berättas exempelvis om hur vänsterextrema aktivister har stoppat seminarier om polisens arbete mot hatbrott. Detta i syfte att i stället uppmärksamma polisens våld gentemot HBT-personer. Aktivister har även demonstrerat gentemot transpersoner inom försvarets deltagande i Prideparaden med skyltar som: ”Jag är lika bra på att döda som straighta soldater”.

Inför årets Pridefestival i Stockholm tycks arrangörerna ha valt att ställa in visningen av dokumentären ”Mom and dad, I have something to tell you”. Filmen är nämligen gjord av en israelisk tv-kändis, Assi Azar, varför det sägs innebär en säkerhetsrisk att visa den. Motdemonstrationer gentemot Israel som krigförande land är en överhängande risk. Att inte visa den vore dock ett besynnerligt beslut då HBT-rörelsen knappast har gjort sig känd för att vika sig för yttre hot i andra sammanhang.

En parallell debatt gäller den om hur HBT-rörelsen ska betecknas. Sedan i våras kallar sig RFSL i sitt principprogram för en HBTQ-rörelse. Q:et i beteckningen står för queer vilket är dels en sexuell identitet och dels en akademisk teori. Detta medan H:et och B:et står för sexuella läggningar och T:et för trans, vilket är en könstillhörighet. Att lägga till Q:et är problematiskt då det medför en degradering av dem med en annan sexuell läggning eller könstillhörighet än normen.

Att stoppa dessa i samma fack som dem med en annan sexuell identitet vore i någon mån att antyda att deras läggning är ett medvetet val precis som det är att vara queer. Samtidigt diskuteras ännu en bokstav, Fanny Ambjörnsson, fil. Dr i genusvetenskap och författare till boken ”Rosa: Den farliga färgen”, har ifrågasatt varför inte ett L läggs till, detta då många lesbiska inte känner sig inkluderade i begreppet homosexuell.

I ovan nämnda artikel framkommer att flera anser att Priderörelsen är utsatta för maktövertagandeförsök från intressen som prioriterar andra frågor än sexuell läggning. Men för att politiska rörelser ska hållas levande är det viktigt att de ifrågasätts även inifrån och att flera falanger tillåts.

HBT bör därför fortsätta att finnas som ett paraplybegrepp under vilket fler kan känna sig inkluderade. Det är inte interna falanger utan hoten om våld som utgör problemet. Men att vika sig för dem löser knappast problemet.

Mer läsning

Annons