Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"För en utomstående verkar det snarare som att energin kontrollerar oss än tvärtom"

Gasdispyten mellan Ryssland och Vitryssland visar än en gång hur bristen på energi skapar och underhåller konflikter. En lösning på problemet känns avlägsen när världens ledare hellre bråkar om mitt och ditt än diskuterar konstruktivt.

Annons
Högt tryck. Ryssland och Vitryssland är oense om gasen och om vem som är skyldig vem pengar.

De senaste dagarna har tvisten mellan Ryssland och Vitryssland svajat fram och tillbaka. Det handlar om pengar och energi.

Det började med att Ryssland hävdade att Vitrysslad inte hade betalat sin ryska gas. Enligt det ryska gasbolaget Gazprom var vitryssarna skyldiga ryssarna 192 miljoner dollar. För att markera allvaret i situationen minskade man gastillförseln till Vitryssland med 30 procent.

Vitrysslands förste biträdande premiärminister Vladimir Semasjko svarade med att skicka ett brev där han hotade med att börja plocka gas från det transitsystem som förser andra delar av Europa med gas om gastillförseln minskades ytterligare.

Presidenten Aleksandr Lukasjenko beordrade sedan att alla leveranser av rysk gas via Vitryssland skulle stoppas. Man påstod också att Ryssland borde betala Vitryssland 217 miljoner dollar som en avgift för att att de transporterat gas genom Vitryssland.

Hoten och ordkriget mellan länderna är ett typiskt exempel på en modern konflikt. I centrum står, som så många gånger förut, en energiresurs. Tveklöst kommer vi även att se fler, liknande konflikter i framtiden.

På andra sidan Atlanten fortsätter en annan energirelaterad katastrof att växa. Oljan läcker fortfarande ut i havet och sargar både natur och relationer. Ordväxlingarna mellan den amerikanska regeringen och BP:s ledning hårdnar. Även här kommunicerar man med siffror. I går skickade Washington en faktura på beloppet 51 miljoner dollar till BP. En dolk rakt i hjärtat på oljejätten.

Hemma i Skandinavien muttrar danskarna surt när förbudet för nybyggnation av kärnkraftsreaktorer har hävts. De är oroliga för att detta kommer påverka deras export av kol och efterfrågan på dansk el. Ett överskott av kol skulle dessutom hota satsningar på förnyelsebar dansk energi.

Någonstans i bruset av dessa energikonflikter känns det som att vi har förlorat kontrollen, om vi ens har haft kontroll någon gång. I stället för att hushålla med och fördela den energi som finns bråkar vi om den och genom den. För Ryssland är gasen ett vapen, med vilket man tror sig kunna styra resten av världen. När som helst kan man stänga av gasen och lamslå flera europeiska länder. I USA gräver man i stället för att hitta en syndabock. I Skandinavien skapar kärnkraften en klyfta mellan kompisarna Sverige och Danmark. För en utomstående verkar det snarare som att energin kontrollerar oss än tvärtom.

Världens ledare verkar agera ungefär lika rationellt som en drogmissbrukare med abstinensbesvär. De vet att de fossila bränslena håller på att ta slut. Men i stället för att fokusera på en lösning engagerar man sig i kraftmätningar mot varandra. De länder som inom sina gränser har egna energiresurser vaktar dem noga. Det är förmodligen också de som inom de närmaste åren kommer att ha mest makt och gå segrande ur sina strider.

Samtidigt kan man ifrågasätta om det över huvud taget går att äga något såabstrakt som energi. Det är lätt att skilja på ditt land och mitt land. Men att dra en gräns mellan din energi och min energi är desto svårare.

Mer läsning

Annons