Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Förändringar var nödvändiga, men de ser ut att ha gått för långt och drabbar människor som är för sjuka för att arbeta.

Mycket tyder på att skärpningarna i de allmänna trygghetssystemen har gått för långt, medan reglerna för försörjningsstödet (socialbidraget) alltid har varit och nog kommer att förbli omstridda.

Annons
Systemen har urgröpts. Förändringar i de allmänna bidragssystemen kan drabba enskilda och gör att fler behöver försörjningsstöd ¿(socialbidrag).foto: Scanpix

I dag avslutas artikelserien på nyhetsplats om hur brister i trygghetssystemen drabbar enskilda människor hårt. Det är en bild vi tidigare också har mött i nyhetsinslag på andra håll.

Effekterna är delvis ett, om än oönskat, resultat av medvetna regelförändringar och av att systemen inte har följt med i den allmänna löne- och kostnadsutvecklingen.

När långtidssjukskrivningarna och förtidspensioneringarna ökade drog de styrande i bromsen och skärpte kraven. Tanken var att de långa sjukskrivningarna och förtidspensioneringarna var kostsamma både för samhället och individen.

Fler skulle med bättre uppföljning och sänkta bidrag komma tillbaka till arbetslivet. Förändringarna började redan under den tidigare socialdemokratiska regeringen, och blev tydligare som en del av den borgerliga regeringens arbetslinje.

Villkoren för a-kassan blev också tuffare. Det blev svårare att kvala in. Kraven på att vara aktiv, söka och acceptera nya arbeten skärptes. Satsningen på allmänna arbetsmarknadsutbildningar blev mindre, de ansågs inte vara särskilt effektiva och bidra till att låsa in människor i arbetslöshet.

Taket i a-kassan har inte höjts sedan 2002, samtidigt som löner och priser har stigit. Det har inneburit att a-kassan i praktiken har blivit mindre värd. Något liknande har, men inte lika drastiskt, hänt med sjukförsäkringen. Där följer taket priserna, men när lönerna stiger snabbare blir det ändå fler och fler som slår i taket. Även barnbidragen har, trots en del höjningar, de senaste åren släpat efter löne- och prisutvecklingen.

Staten var under krisen tvungen att spara, och har därefter prioriterat offentligt finansierad verksamhet och lägre skatter framför höjda bidrag. När politikerna talar om ”reformutrymme” i budgeten handlar det delvis om pengar som blir lediga när bidragen släpar efter pris- och löneutvecklingen.

Förändringar var nödvändiga när det var ekonomisk kris och utanförskapet ökade. Men som VLTs artiklar visar ser förändringarna ut att ha gått för långt och drabbar människor som är för sjuka för att arbeta. Modifieringar har också genomförts, men antingen ser de ut att vara otillräckliga eller har de inte slagit igenom i Försäkringskassans bedömningar. Från flera håll, senast från en arbetsgrupp i Folkpartiet, väcks också krav även från borgerligt håll om att taken i sjukförsäkring eller a-kassa behöver höjas.

Ändringarna har också lett till att, som framgick av artikelserien, kostnaderna för försörjningsstöd (socialbidrag) har ökat. Här kommer beräkningsgrunderna nog alltid att vara kontroversiella. Krav på att sälja bilen, leva skötsamt eller göra slut på besparingar kan drabba enskilda människor orimligt hårt.

Men det är inte heller bra om reglerna gör att många människor med låg inkomst får mindre än bidragstagarna att leva på. I dagarna har ett domslut om att tonåringar har rätt till egna rum fått kritik för att vara väl generöst.

Det bästa är därför inte att göra stora förändringar av reglerna för försörjningsstödet, utan att minska antalet personer som behöver socialbidrag. Det kräver i sin tur att de allmänna socialförsäkringarna och bidragen justeras och blir mindre stelbenta.

Mer läsning

Annons