Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Förbrytelser mot människor som inte kan försvara sig är på många sätt grövre än andra liknande brott.

Polisen borde bli bättre på att bemöta människor med funktionsnedsättningar för att kunna utreda brott som de varit inblandade i eller blivit utsatta för.

Annons
Brottsplats. Kanske skulle polisen kunna lösa fler brott om de var bättre på att bemöta brottsoffer med funktionsnedsättningar? I höst inleder Handikappförbunden och Brottsofferjouren ett projekt för att ta reda på mer. foto: scanpix

I går åtalades en 35-årig man som är misstänkt för att ha våldtagit en kvinna med demens. Mannen arbetade på äldreboendet i Nacka, där kvinnan bodde, och ska ha våldtagit henne under ett arbetspass i mitten på juni. Efter att han slutat kom han tillbaka för att våldta henne igen, men hindrades av att nattpersonalen knackade på dörren.

Funktionsnedsättningar och sjukdomar kan göra människor mer sårbara och ibland hjälplösa. Något som gör dem lättare att utnyttja. Ibland kan det dock vara svårt att bevisa att ett brott har begåtts. Just den här gången finns vittnesmål som stödjer anklagelserna och bevis i form av DNA som hittats i mannens kalsonger.

Andra gånger kan det vara omöjligt att få fram tillräckligt med underlag för att kunna åtala någon. Detta kan till viss del bero på att polisen ibland inte vet hur de ska bemöta människor med funktionshinder och därför inte kan få fram den information de behöver. I vittnesförhör används ofta ett avancerat språk och frågor som när, var och hur det eventuella brottet ska ha begåtts. För någon med en utvecklingsstörning eller en psykisk funktionsnedsättning kan det vara svårt att förstå sådana begrepp och besvara så öppna frågor.

Det är också vanligt att brott mot människor med funktionsnedsättning aldrig anmäls. Krister Ekberg, som är ord-förande för organisationen Klippan i Stockholm, blev intervjuad av Ekot i går. Hans organisation arbetar med personer med utvecklingsstörning och han berättade att de ofta låter bli att tala om för någon att de har blivit utsatta för brott.

Förbrytelser mot människor som inte kan försvara sig är på många sätt grövre än andra liknande brott. Därför är det extra viktigt att de utreds och att förövare identifieras och döms. För att så ska kunna ske måste polisen kunna bemöta alla sorters människor och inom sin organisation ha särskild kompetens om de vanligaste funktionsnedsättningarna.

I höst inleder Brottsofferjouren ett samverkansprojekt med Handikappförbunden för att öka kunskaperna om brottsoffer med psykiska och intellektuella funktionshinder samt utvecklingsstörningar. Förhoppningsvis kommer det att få spridning och tas emot av polis och rättsväsende.

Glädjande är också att regeringen verkar ha uppmärksammat problemet. Den har tillsatt en utredning om hur man kan göra det enklare för personer som har blivit utsatta för brott att få hjälp av en stöd-person under polisförhör och rättegång. Det skulle kunna vara till stor hjälp också för människor med funktionsnedsättning.

Men i debatten om brottsoffer med funktionsnedsättning är det viktigt att inte glömma bort de attitydfrågor som svenska handikapporganisationer driver. Handikapprörelsen har länge kämpat för att människor med funktionshinder inte automatiskt ska ses som offer för något. Detta borde gälla såväl inom rättsväsendet som i resten av samhället.

Om man ska arbeta med att öka polisens kunskaper om bemötande och funktionsnedsättningar så borde det inte bara handla om brottsoffer. Ett medborgerligt perspektiv på funktionshinder innebär att också erkänna att det oftast finns minst två parter i ett brott och att det inte alltid är brotts-offret som har en funktionsnedsättning.

Mer läsning

Annons