Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Förmodligen finns det fortfarande många mörka moln, även om de inblandade gör sitt bästa för att hålla god min.

Kommer den nya förvaltaren att kunna rädda Ängsö? Är partierna så enade som de verkar? Vem betalar egentligen? Folk vill veta som händer på ön.

Annons
Inte till salu. Engsö slott är känt för sina spöken och väsen. Också i turerna kring försäljningen av slottet och markerna finns mystiska omständigheter. foto: VLT:s arkiv

I dag publicerar VLT det fjärde och sista reportaget i serien om Ängsö.

Det har nästan gått ett år sedan försäljningen av slottet med tillhörande mark stoppades och många tycks ha förträngt den gamla tvistefrågan.

För tillfället verkar Västerås politiker vara rörande överens om att de fattade rätt beslut. Det märks inte minst i dagens artikel där kommunalrådet Elisabeth Unell (M) och oppositionsrådet Ulla Persson (S) talar ut utom sin syn på Ängsös framtid.

Bilden som målas upp är positiv. Alla verkar ha förtroende för den nya förval-taren Magnus Ekblad. Han ska minska utgifterna, öka inkomsterna och på så sätt få ekonomin att gå runt. Alla öns torpare kan också njuta av sommaren utan att oroa sig för ifall de ska få ha kvar sina smultronställen eller inte.

På något sätt verkar det för bra för att vara sant. När man granskar Ängsöaffären lite närmare finns en hel del lösa trådar kvar. Till exempel är det tveksamt om den ekonomiska situationen verkligen är löst.

Förra året gick Westmannastiftelsen på knäna. Efter år av förlust hade den tidigare så välbärgade stiftelsen tvingats sälja av sina andra egendomar. Pengarna var slut och Ängsö var det enda av värde stiftelsen hade kvar. Kommunens stod inför dilemmat att sälja eller finansiera Ängsö.

Med facit i hand blev det varken eller. Westmannastiftelsen fick behålla ön, men utan bidrag. Om inte förvaltaren Magnus Ekblad är en trollkarl är det svårt att förstå hur det hela har gått ihop.

Att Ängsö inte får något ekonomiskt stöd är inte heller riktigt sant. Västerås stad har tagit över kostnaderna för Ängsös friluftsliv och betalar bland annat för sophämtning samt underhållet av badplatser, stränder, vandringsleder och toaletter.

De nu så enade politikerna kan också jämföras med situationen innan beslutet att behålla Ängsö fattades. Folkpartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna var för en försäljning. Centerpartiet och Miljö-partiet tyckte annorlunda. På andra sidan bordet var oppositionen också splittrad. Vänsterpartiet var från första stund emot försäljningen medan Socialdemokraterna tvekade. Mot den bakgrunden är det märkligt att alla partier numera är helt överens.

Antingen är det så bra som det låter. Då är det sant att ingenting är omöjligt och att man kan förvandla hinder till möjligheter och att meningsskiljaktigheter kan bli överenskommelser på ett år. Eller så hade Westmannastiftelsen misskött sin ekonomi och inte insett hur lätt de hade kunnat strypa kostnaderna och öka inkomster genom att bland annat höja hyrorna.

Säkert har många faktorer bidragit till att det i dag ser bättre än på länge. Men förmodligen finns det fortfarande många mörka moln, även om de inblandade gör sitt bästa för att hålla god min.

För att kunna rädda Ängsö är det viktigt att våga ta tag i alla underliggande problem.

I förra veckan kallade grevinnan Catharina Piper Ängsö för ”västeråsarnas gröna lunga”. Alla håller med om att ön måste bevaras och att så många som möjligt ska få chansen att njuta av den.

Eftersom den betyder så mycket för så många människor blir det ännu viktigare att det finns en öppen dialog om öns framtid och att man inte försöker dölja de problem som faktiskt finns.

Mer läsning

Annons