Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Frågan är vidare om de nya regionerna helt ska utgå från dagens län. I Sörmland diskuteras om länet kanske skulle delas.

Det är skakigt i landstinget. Stora men oklara besparingsplaner och missnöjd personal. Som lök på laxen driver majoriteten en regionbildning utan stöd av oppositionen.

Annons
Nya val. Vilka av dagens län ska vi rösta tillsammans med och vad kommer regionpolitikerna att bestämma över?foto: VLT:s arkiv

Det kan vara kämpigt att vara sjukvårdspolitiker. Det är en verksamhet där behoven ter sig närmast oändliga. Patienter kan alltid få effektivare behandling och bättre bemötande. Där finns starka och kunniga personalgrupper som kommer med krav och kritik. Om behoven kan te sig ständigt växande är resurserna däremot begränsade. Skattepengarna räcker inte till allt och skatten kan inte höjas hur som helst.

Så det är snarast normalt med problem i landstingspolitiken. Men det hindrar inte att väljare och patienter har rätt att ställa tydliga krav på dem som ställer upp som landstingspolitiker.

Dessvärre ser det i dag ut som om Landstinget Västmanland har mer än ”vardagsproblem.” Ekonomin är i olag. Där finns besparingskrav på 180 miljoner kronor på tre år. Samtidigt har, som nyligen framgått på nyhetsplats, Arbetsmiljöverket hotat med vite om inte arbetsbelastningen minskas på de tre kirurgklinikerna. Personalen är missnöjd och räds nya indragningar.

Läkare har skrivit debattartiklar och kritiserat en växande byråkrati, som sägs ta resurser och minskar arbetsglädje och utrymme för egna initiativ. Inte minst oroande är att landstingsledningen har med-givit att den inte har haft kontroll på kostnaderna. Besparingsplaner har inte fungerat som det var tänkt.

Utöver de här allvarliga problemen finns politisk oenighet om den framtida regionbildningen. Det finns en uppslutning kring större direktvalda regioner, som utöver sjukvård skulle syssla med sådant som vägar, kollektivtrafik och näringspolitik. Det låter rimligt, nog vore det konstigt om länen från 1600-talet alltjämt vore bäst indelning.

Sedan återstår förstås en hel del funderande över hur dessa nya regioner bör arbeta. Det finns troligen samordningsvinster i sjukvården, men länen har till exempel kommit olika långt med samordning och sammanslagning. Det kan bli besvärligt att hantera i en gemensam större organisation.

Det har dessutom visat sig svårt att enas om hur de nya regionerna ska se ut. Sedan Stockholm, åtminstone den härmandatperioden, sagt nej till alla frierier har ledande Västmanlandspolitiker velat gå samman med Uppsala och Sörmland. Vänstersidan har också talat för Örebro, de borgerliga partierna har varit mer svala.

Nu driver den rödgröna landstingsmajoriteten ett samgående med Örebro och Sörmland, medan Uppsala lämnas utanför. Det motiveras med att Uppsala inte har visat intresse och att det brådskar med att komma in med en ansökan.

Den borgerliga oppositionen menar däremot att det kan bli svårare att få med Uppsala när de andra tre agerar tillsammans. Även bland Västeråspolitikerna har det uttryckts oro för att Uppsala kan tappas bort när de andra tre går fram gemensamt.

Frågan är vidare om de nya regionerna helt ska utgå från dagens län. I Sörmland diskuteras om länet kanske skulle delas. Eskilstuna med omnejd har mycket gemensamt med Västmanland (och Stockholm), medan Katrineholm-Flen skulle kunna gå till Östergötland. Västmanland har inte lika starka spänningar, men utan Uppsala kan östra delen av länet känna sig mer utanför i en ny region. För Västerås del vore det mycket önskvärt att hela Mälarbanan fram till Stockholms län ligger i samma region. Går det att locka Enköping och Håbo?

Mer läsning

Annons