Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fyra borgerliga partier kan vara väl många.

Moderaterna dominerar den borgerliga Alliansen. Den obalansen är ett skäl för Folkpartiet och Centerpartiet att samarbeta närmare eller slås samman.

Annons
Tar för sig. Moderaterna har under Fredrik Reinfeldt blivit det helt dominerande borgerliga partiet.

Opinionsmätningarna efter valet har varit tydliga. Den borgerliga Alliansen har behållit sitt övertag och Moderaterna har ökat ytterligare. Socialdemokraterna har förlorat stöd, medan Miljöpartiet ligger över valresultatet. Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna håller ställningarna från valnatten.

I gårdagens mätning från Demoskop hade Moderaterna inte mindre än 36,1 procent, medan Socialdemokraterna fick nöja sig med 27,8 procent. Moderaterna skulle sålunda vara nästan 10 procentenheter större än det gamla statsbärande partiet.

Det är en svår mental omställning för Socialdemokraterna att inte längre vara det största partiet. Nedgången är i sig föga förvånande när partiet i praktiken saknar ledare och söker en ny politik. När väl ledarvalet är över och regeringen, som alla regeringar förr eller senare, får problem har dock Socialdemokraterna möjlighet att återta i varje fall en del av tappet.

Moderaternas dominans beror inte heller enbart på att det går dåligt för Socialdemokraterna, utan också på att de är så mycket än större än de andra partierna i Alliansen. Kristdemokraterna har i flera mätningar hamnat under riksdagens fyraprocentsspärr, Centerpartiet något ovanför spärrgränsen och Folkpartiet brukar hamna på 6-7 procent.

Så har det aldrig sett ut tidigare. Ett borgerligt parti kan ha varit klart störst, men de andra har inte varit så här små. På 1950-talet var Folkpartiet störst och första hälften av 1970-talet var det Centerpartiet. Från början av 1980-talet har Moderaterna visserligen varit störst, men inte så dominerande som nu.

Moderaternas styrka och risken att åka ur riksdagen är två skäl till att frågan om att slå samman Centerpartiet och Folkpartiet åter har väckts. Även när Folkpartiet och Centerpartiet på 1960-talet etablerade mittensamverkan fanns en udd mot Moderaterna. Men då var Folkpartiet och Centerpartiet tillsammans klart större än Moderaterna/Högerpartiet. Det handlade om att visa mittenväljarna att ”högern” inte skulle få mycket till inflytande om Socialdemokraterna förlorade regeringsmakten.

Nu är allianssamarbetet fast etablerat och var viktigt för historiska två valsegrar i rad. Men väljarströmmarna har ensidigt gynnat Moderaterna. De andra partierna riskerar att reduceras till nischpartier för skola, familjepolitik eller småföretagare.

Det vore en olycklig utveckling. Fyra borgerliga partier kan vara väl många, men en bättre balans vore önskvärd. Därför finns skäl att fundera vidare om en sammanslagning eller åtminstone valtekniskt samarbete mellan Folkpartiet och Centerpartiet. 1973 var det nära att partierna slogs samman, men i dag borde förutsättningarna vara bättre. Åsikterna blir alltmer lika och båda definierar sig som liberala. De är med i Liberala internationalen och i den liberala gruppen i EU-parlamentet. Partierna är ungefär jämnstora (eller lika små), vilket borde underlätta ett samgående.

Ungdomsförbundens ordförande är pådrivande, men på ett seminarium i går ville de inte gå före och slå ihop förbunden. Det är synd, ett gemensamt ungdomsförbund skulle göra det svårare att i längden motivera två separata liberala partier.

Mer läsning

Annons