Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gammal var äldst om (S)

Johnsonstiftelsen med projektledare Lotta Gröning lyckas gång på gång arrangera kvalificerade seminarier på Engelsbergs bruk. Den här gången avhandlades Hvad vilja Socialdemokraterna.

Annons

Veronica Palm, Ilija Batljan och Mikael Damberg, som har förekommit i partiledarspekulationerna, framträdde. Morgan Johansson och Kajsa Borgnäs från kriskommission analyserade och SSU-ordföranden Jytte Guteland trodde att det blir vår efter vinter också för Socialdemokraterna.

Det var spännande att se några partiledaraktuella, men åsikterna var inte speciellt överraskande. Palm talade allmänt för jämlikhet och frihet, och trodde inte det gick att ”köpa” medelklassen. Damberg hade gott om förslag om skola och näringspolitik, men gjorde ett väl slipat intryck. Batljan är väl minst aktuell, men hade i praktisk politik i Nynäshamn gjort det andra talar mycket om. Där har alla kommunanställda som arbetar deltid möjlighet att arbeta heltid.

Den mest konkrete var veteranen och förre finansministern Kjell-Olof Feldt. Han berättade om en diskussion med Tage Erlander i början på 1980-talet om Socialdemokraterna skulle fortsätta att vara ett antikapitalistiskt parti. Erlander medgav att kapitalismen i praktiken var accepterad, men tyckte det var en viktig markör mot de borgerliga partierna.

Feldt hade tyckt att det var bäst att säga som det var, men de senaste kriserna hade fått honom mer skeptisk till världskapitalismen. Banksystemet fungerade inte som det skulle. Men banker och andra aktörer på finansmarknaden var för stora för att kunna gå i konkurs. Då fick staten ändå rycka in. I USA fanns enligt Feldt mer av en debatt om systemfel än i Europa.

Han tog upp rapporten från Sveriges Kommuner och landsting om ökade utgifter i offentligt finansierad verksamhet. Det ökande antalet äldre och krav på bättre verksamhet kunde leda till krav på väldiga skattehöjningar. Det problemet borde Socialdemokraterna, som mest försvarar välfärdsutbudet, våga vara tydliga om.

Feldt ville också ha en obligatorisk a-kassa och funderade över om Las kan behöva ändras för att fler ska kunna få fasta jobb.

Morgan Johansson trodde inte det var någon fara på taket med framtida utgifter. Han ville lägga mer pengar till pensioner, minska arbetstiden, lagstifta mer om arbetsrätten, bygga bostäder och satsa på järnvägar. Men inga fler skattesänkningar.

Feldt blev inte svaret skyldig och debatten lät som en början på ännu en rond i ”Rosornas” krig. Det är inte konstigt att det ryms olika åsikter i ett brett parti som Socialdemokraterna. Men mer oroande att att veteranen Feldt är tydligast om framtidens besvärliga utmaningar.

Mer läsning

Annons