Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Håkan Juholt kan hålla eldande tal, men när förslag och påståenden granskas är de i flera fall oklara eller oriktiga.

Nya katastrofsiffror för Socialdemokraterna ökar pressen på Håkan Juholt. Partiet borde ha goda möjligheter att komma tillbaka efter två perioder i opposition, men nu ser det nattsvart ut.

Annons
Hård motvind. Håkan Juholt åker runt och träffar medlemmar, men väljarna flyr Socialdemokraterna.

I går kom DN/Synovates senaste opinionsmätning. Tillbakagången för Socialdemokraterna fortsätter. Jämfört med förra mätningen tappar partiet 3 procentenheter och får 25,1 procent. Det är hälften av vad Tage Erlander hade i segervalet 1968. Moderaterna är med 35,9 procent mer än 10 procentenheter större än Socialdemokraterna.

Miljöpartiet och Vänsterpartiet går båda fram något, men det kan inte uppväga Social-demokraternas tillbakagång. Alliansrege-ringen får 52,8 procent mot den rödgröna oppositionens 41,2 procent.

Det är ett ovanligt stort övertag. Normalt brukar regeringspartier förlora stöd under mellanvalsperioder, men här ökar övertaget. Krisen i Europa får visserligen Sverige att framstå i positiv dager och finansminister Anders Borg får beröm, men det räcker inte som förklaring.

Socialdemokraterna borde snarare ligga bra till. Den borgerliga regeringen har suttit i fem år och då kan väljarna börja önska sig något nytt. Avslöjandena om vinstdrivna företag inom äldre- och sjukvård bör främst drabba de borgerliga partierna.

Problemen inom äldrevård och sjukvård handlar nog dessutom inte bara om driftsform, utan om resurser. Forskare och även en utredning av Sveriges kommuner och landsting har varnat för att det krävs ökade resurser för att klara en väl fungerande äldrevård. Även sjukvården har efter år av besparingar, rationaliseringar och organisationsförändringar svårt att klara kraven. Här i länet visar flera inlägg på misstro från läkare mot politiker och administratörer. Om allt fler skaffar privata sjukvårdsförsäkringar undergrävs principen om att vård ska ges efter behov.

Här kan de borgerliga partierna få besvärligt att klara både önskemål om lägre eller åtminstone oförändrade skatter och att värna välfärdsstaten. Men hittills har Socialdemokraterna inte förmått gå till offensiv och pressa regeringen.

Det är svårt att se någon annan huvudförklaring än svag ledning. Håkan Juholt kan hålla eldande tal, men när förslag och påståenden granskas är de i flera fall oklara eller oriktiga.

Senast i går skrev Juholt i SvD att ”den socialdemokratiska välfärdsmodellen finner sin grund i att genom samhället som idé skapa en plattform för människor att fatta fria livsval kring sin utbildning, sitt arbete, sitt boende och sitt dagliga liv”. Inte precis kristallklart. I samma artikel fanns också det Grönköpingsmässiga misstaget att kalla statsbudget för stadsbudget. Det sista får vi hoppas var ett korrekturfel, men antyder just den slängighet Juholt fått kritik för.

Den senaste veckan har också kritiken i det egna partiet blivit mer öppen. Förra partiledaren Mona Sahlin har talat om ”gamängpolitiker”. Tidigare ministern Thomas Östros var tydlig med att inte uttala något tydligt förtroende för Juholt i SVT:s Agenda. Kommunalrådet Anders Johansson har skickat starkt kritiska sms.

Andra, som Veronica Palm, har försvarat partiledaren. Årtionden av interna strider mellan ”höger” och ”vänster” (beteckningarna kan ifrågasättas) tycks blossa upp igen.

Det är tydligt att Socialdemokraterna mår allt annat än bra. För alla oss som är vana vid att partiet dominerar svensk politik är sönderfallet märkligt. För vitaliteten i demokratin är det oroande.

Mer läsning

Annons