Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Han har fortfarande inte svarat på frågan om vem som ska betala för alla satsningar.

Lars Ohly (V) vill satsa på välfärden och fruktar fyra år till av borgerligt styre. Men att bygga välfärd är inte gratis. Därför är det viktigt att granska de rödgrönas finanspolitik.

Annons
Lovar han för mycket? Lars Ohly (V) lovar många bra saker, som till exempel full tillgänglighet i det offentliga rummet år 2014. Det är dock tveksamt om det är möjligt att realisera och om vi har råd.

Vänsterpartiets partiledare Lars Ohly höll ett högt tempo under sitt torgmöte i Västerås. På en halvtimme hann han gå igenom allt från Afghanistan och bostadskris till tåg och friskolor. Mest fokus lade han på välfärdsfrågorna.

Med välfärd menade han inte bara bra vård, omsorg och skola utan även satsningar på kultur och tillgänglighet för människor med funktionsnedsättningar. Detta till skillnad från Fredrik Reinfeldt (M) som han anser ”bara” prioriterar kärnan i välfärden.

Bland annat målade Lars Ohly upp en bild av hur det skulle vara att leva i ett samhälle där kultur var gratis och alla barn skulle ha råd att gå i kulturskola.

Man kan inte annat än hålla med om att det låter som ett bra samhälle. Självklart blir man som åhörare också berörd när Ohly talar om barnsjukhuset Martina på Östermalm där man erbjuder den bästa vården, men bara till de barn vars föräldrar har råd att betala.

Det är helt enkelt lätt att hålla med Lars Ohly. För det finns förmodligen ingen som är emot välfärd. Problemet handlar i stället om finansieringen. Under torgmötet tog han endast upp ekonomi vid ett tillfälle. Då frågade han sig själv hur vi skulle ha råd med denna välfärd. Sedan svarade han att vi ”inte har råd att inte ha råd”.

Det är förvisso sant att det är kostsamt med arbetslösa välfärdsarbetare och att inte utnyttja de resurser som finns. Men han har fortfarande inte svarat på frågan om vem som ska betala för alla satsningar.

Ofta anklagas de rödgröna i allmänhet, men kanske Vänsterpartiet i synnerhet, för att ha en oseriös finanspolitik. I och för sig har de ett dåligt utgångsläge. Det är inte lätt att tävla mot mannen, myten, legenden Anders Borg som många anser har räddat Sverige ur finanskrisen.

Men det blir inte bättre av att de konsekvent gör så ogenomtänkta uttalanden. För några månader sedan gick de rödgröna till exempel ut med att de ska ge 12 miljarder mer till välfärden än regeringen, oavsett vad regeringen erbjuder.

Efter torgmötet sa Lars Ohly att han fortfarande står bakom siffrorna eftersom han är säker på att vad alliansen än tänker satsa på välfärden så kommer det att vara för lite. Ett sådant tankesätt visar på oansvarighet. Det är inte realistiskt att lägga mer vikt vid att vara värre (eller bättre) än sin konkurrent än vid behoven, speciellt inte när det handlar om Sveriges ekonomi.

Lars Ohly är bra på att beskriva sin version av verkligheten. Han kritiserade Centerpartiets förslag om att sälja delar av Vattenfall hårt och tog tydligt ställning mot all försäljning av offentliga tillgångar eftersom han menade att det som vi ”äger och byggt upp” ska fortsätta vara vårt.

Givetvis ska inkomster återinvesteras i verksamheten och inte stoppas i aktie-ägares fickor. Men riktigt så enkelt är det inte. Det går inte att bortse från de fördelar som privatisering kan innebära. Dessutom kan man inte säga att något är dåligt bara för att det går att tjäna pengar på.

Lars Ohly är och kommer alltid att vara en idealist. Det är både hans styrka och hans svaghet. Han väcker känslor och han har en förmåga att motivera sina åhörare, men ibland, som när det handlar om ekonomi, är det på bekostnad av hans trovärdighet.

Mer läsning

Annons