Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Han satte många ord på hur han vill att Sverige ska se ut men väldigt få på hur det ska gå till att komma dit.

Håkan Juholt hade inte sagt många ord offentligt efter nomineringen. Förväntningarna på hans installationstal i lördags var därför tämligen höga.

Annons
I fokus. I lördags höll Socialdemokraternas nye partiledare, Håkan Juholt, sitt installationstal.

Med tanke på hur hetsig debatten stundtals har varit kring processen att hitta en ny partiledare för Socialdemokraterna var det nästan lite upplagt för spänning inför fredagens val. Skulle det trots allt dyka upp en motkandidat till valberedningens förslag, Håkan Juholt, eller skulle det bli som det brukar? Rättning i ledet och ett enhälligt ja?

Det blev inga överraskningar, ingen spänning. I fredags valdes Håkan Juholt enhälligt till ny partiordförande för Socialdemokraterna. Eftersom han sedan nomineringen för ungefär två veckor sedan inte sagt många ord offentligt, så var förväntningarna på hans installationstal ganska stora. Utanför partiet är han relativt okänd och få har kunnat gissa sig till vad han vill och tycker och åt vilket håll han anser att Socialdemokraterna ska gå.

Juholt har framställts som den som ska ena partiet och den som ska leda partiet till nya och högre höjder. Själv var han i sitt tal dock noga med att tona ned sin egen betydelse – det är inte enbart han som ska fixa biffen. ”Socialdemokratin är en folk-rörelse som aldrig har och aldrig kommer att låta sig dirigeras av enskilda personer” slog han fast.

Folkrörelsen har i så fall rört sig väldigt långsamt på sistone och den har varit märkbart beroende av vad enskilda personer har sagt och gjort. I dagens mediala samhälle säger det sig självt att partiledaren har – eller ges – en väldigt stor roll i vad väljarna tycker om partiet och dess politik. Många hade därför sett fram emot hans installationstal, för att få en sorts kompass för åt vilket håll rörelsen ska röra sig och hur fler ska förmås att ansluta sig till den.

Har man i över vecka undvikit att uttala sig i medierna faller det sig naturligt att man har en del att säga. I det timslånga talet till kongressen tog Håkan Juholt upp område efter område där han tycker att regeringen gör fel och där Socialdemokraternas vision ska att gå in och ställa allt till rätta.

Återblickarna till fornstora dagar blev många. Han rörde vid den socialdemokratiska folkhemssjälen genom att nämna både Olof Palme, Tage Erlander och August Palm. Och den avsiktliga särskrivningen av social och demokrat återkom han till flera gånger. ” Vi är sociala demokrater” och med en stor öppen famn tycktes Juholt vilja välkomna alla – redan partitrogna och inte – att vara med. ”Vi ser er, vi hör er, vi förstår hur ni har det och vi vill något annat” var budskapet.

Juholt tog upp så gott som alla politikens områden, som om han ville markera att han minsann har ett bredare register än bara försvarspolitik (det område som han hittills ägnat sig åt). Men den stora frågan, som säkert många vill ha svar på, lämnades obesvarad: hur. Han satte många ord på hur han vill att Sverige ska se ut men väldigt få på hur det ska gå till att komma dit.

Men efter ett sådant tal var det nog ganska väntat att de detaljerna skulle saknas. Han hade ju betonat att det inte är bara han som ska lyfta partiet, utan hela rörelsen. Syftet med talet var snarare att få den till antalet krympande och till sättet hukande rörelsen att räta på ryggen och se framåt mot det Sverige som de vill forma. Det är som bekant svårt att se framåt om man har blicken nedslagen och axlarna hopsjunkna av besvikelse efter två förlorade val.

Mer läsning

Annons