Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Här framstår frihet som mer lockande än arbetslinje som färdriktning för regeringen.

Ansvar var ordet i regeringsförklaringen. Frågan är dock inte om utan hur det ska tas ansvar.

Annons
Ansvaret främst. Statsminister Fredrik Reinfeldt hade ansvar som bärande tema i regeringsförklaringen.foto: scanpix

Regeringsförklaringens bärande och återkommande tema var att ”det är tid för ansvar”. Statsminister Fredrik Reinfeldt återkom flera gånger till oron i omvärlden och att den blåser in över Sverige. Då gällde det att stå fast och undvika äventyrligheter. Utgifter för lånade pengar måste undvikas, vare sig de kallades reformer, investeringar eller satsningar.

Det är en linje som politiskt ligger rätt för regeringen. Den har större trovärdighet än oppositionen när det gäller att ta ansvar. Finansminister Anders Borg och statsminister Fredrik Reinfeldt har högt förtroende bland väljarna för ekonomisk kompetens.

Här har något i grunden ändrats i svensk politik. Tidigare hade Socialdemokraterna större förtroende när det kom till regeringsduglighet. Även borgerliga sympatisörer kunde muttra att ”sossarna” nog ändå var bäst på att klara besvärliga kriser.

Så är det inte längre. Moderaterna har övertagit denna viktiga roll. Fredrik Reinfeldt och Anders Borg ligger hästlängder före Håkan Juholt och Fredrik Waidelich när det gäller att utstråla trygghet och ekonomisk kompetens. Det kan bli regeringens bästa kort i nästa valrörelse, där den annars riskerar att röstas bort för att väljarna tycker det är dags för en ändring.

Det märks också att regeringen har suttit en mandatperiod. Mycket handlar om att gå vidare på den inslagna vägen med satsningar på lärarna eller på mattelyft. Tillgängligheten ska förbättras i sjukvården. Reformerna inom sjukvården och arbetsmarknads-politiken ska ses över.

Momsen på restauranger sänks, men skattesänkningar för löntagare och pensionärer skjuts på framtiden. Bostadsbidraget höjs för unga och barnfamiljer. Det ska bli enklare att vara företagare och att anställa.

Allt detta är angeläget och bra. Men inte så spännande eller nydanande.

Alliansregeringen erkänner att den är en minoritetsregering, även om budgetlagen ger möjligheter att klara budget-disciplin och sunda statsfinanser. Det talar också för att agera försiktigt. Nya långtgående reformer skulle ändå riskera att röstas ned i riksdagen.

Oppositionspartierna var kritiska och avmätta. Miljöpartiet tyckte inte att det fanns någon mer tillmötesgående ton.

Vänsterpartiet menade att oppositionen inte skulle ingå överenskommelser med regeringen utan vara ett tydligt alternativ. Den linjen skulle dock innebära att Sverigedemokraternas inflytande stärktes då de oftare skulle kunna agera vågmästare.

Socialdemokraternas ledare Håkan Juholt framställde sig som samarbetspolitiker och ville gärna ha en bredare energiöverenskommelse.

Regeringen bör mer tydligt sträva efter konstruktiva samtal med både Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Men det krävs att oppositionspartierna då är beredda att agera konstruktivt och ibland nå kompromisser med regeringen.

Regeringen står inför två hot. Det ena handlar om den inte tillräckligt ofta förmår lägga förslag som vinner stöd i riksdagen. det talar för försiktighet.

Det andra handlar om brist på en tydlig färdriktning. Här framstår frihet som mer lockande än arbetslinje. Nu lyftes friheten främst fram när det handlade om demokrativågen i Nordafrika och Mellanöstern. Någon gång nämndes att samhället är större än staten. En liberal regering bör tala mer om frihetens egenvärde också här hemma.

Mer läsning

Annons