Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Höghastighetståg passar bättre i länder som ligger efter Sverige i miljöarbetet"

Enligt en expertgrupp är det för dyrt att bygga banor för höghastighetståg i Sverige, Men skulle banorna ändå byggas lönar det sig med tät trafik.

Annons
Tåg med framtid. Kina har en stor befolkning och satsar på att bygga banor och tåg för höga hastigheter. En allvarlig olycka med många dödsoffer visar dock farorna med en för snabb utbyggnad.

Regeringen har varit avvaktande när det gäller höghastighetståg i Sverige. Skälet är de höga kostnaderna. Den nya tekniken kräver helt nya banor. Det kostar mycket mycket pengar, över 1 miljard kronor per mil järnväg. Från flera andra håll kommer däremot krav på att bygga och satsa.

Det finns gott om skäl för bygga nytt. Höghastighetståg innebär en hastighet över 250 kilometer i timmen i kommersiell trafik. I andra länder, som Frankrike, har de lockat nya passagerare. Tidsvinsterna gör att det miljövänliga tåget hävdar sig bättre mot flyget på fler sträckor. Nya tåg kan ge nya jobb, inte minst här i Västerås.

Även om höghastighetsbanorna skulle gå mellan de största städerna skulle andra orter få nytta av dem genom anslutningar med dagens järnvägar. Dagens spår kan behöva användas alltmer för ökande godstrafik, som då konkurrerar om utrymme med passagerartågen.

Så det saknas inte argument för nya banor och höghastighetståg. Men nu har tre professorer nyligen i en studie från Expertgruppen för miljöstudier hällt kallt vatten över förespråkarna. Fördelarna som avlastning av frakttrafik samt tids- och miljövinster förnekas inte, men satsningarna skulle enligt studien ändå inte bli samhällsekonomiskt lönsamma.

Skälet att det inte lönar sig är också svårt att påverka, i varje fall inom överskådlig tid. Befolkningen är helt enkelt för liten. Rapporten jämför en tänkt förbindelse mellan Stockholm och Göteborg med sträckorna Madrid–Sevilla och Madrid–Barcelona. Avståndet är i alla fallen runt 50 mil, ett avstånd där höghastighetståg är som mest konkurrenskraftiga.

Inte ens de spanska banorna visar något samhällsekonomiskt överskott. Detta trots att Madridregionen har runt sex miljoner invånare, Barcelonaregionen runt tre miljoner och Sevillaregionen en bit över en miljon. Underlaget räcker inte, trots att invånarna är fler än i Stockholm–Göteborg.

Banan Paris–Lyon har däremot varit lönsam, men enligt rapporten beror det på att Parisregionen har fler invånare än hela Sverige. Även om höghastighetståg skulle locka fler passagerare till järnvägen finns enligt studien betydligt effektivare sätt att för samma kostnad minska utsläppen. Rapportförfattarna anser att höghastighetståg passar bättre i länder som ligger efter Sverige i miljöarbetet och som har större och tätare befolkning. Därför ter det sig logiskt och lönsamt om till exempel Kina satsar på nya och snabba tåg.

Nu visar samhällsekonomiska beräkningar förvånande ofta på bristande lönsamhet. Det kan gälla vägar eller konventionella järnvägar. Men en hel del av dem blir byggda ändå och framstår efter ett tag som självklara delar av väg- eller järnvägsnätet.

Huvudskälet för att avvakta med höghastighetståg är just att mängder av andra järnvägar och en och annan väg också behöver byggas eller rustas upp. För pengarna räcker inte till allt och då gäller det som är mest angeläget och tar minst tid att bygga först.

Författarna erkänner dock själva att om banorna ändå byggs blir den extra kostnaden (marginalkostnaden på ekonomspråk) för att öka trafiken ganska låg. Här finns frestelsen för anhängarna. Skulle vi trots kostnaderna ändå bygga höghastighetsbanor goda skäl att köra många tåg på dem.

Mer läsning

Annons