Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I efterhand tycks det uppenbart att Socialdemokraterna inte förstod valförlusten 2006.

En efter en träder nu företrädare för Socialdemokraterna fram och vill visa för väljarna att de minsann har förmågan att leda partiet. Ord som omprövning, utvärdering och självkritik används allt flitigare. Vi har dock hört dem förut och än har de inte givit önskat resultat.

Annons

I en populärkulturell illustration av bristande dammluckor drar en urtida gnagare ett ekollon ur ett isberg. En vattenstråle sprutar ut, därpå rämnar den väldiga inlandsisen.

Politisk omprövning fungerar på samma sätt. När någon väl rycker den förlösande proppen ur badkaret, eller ekollonet ur inlandsisen, blir islossning och vårflod ett självspelande instrument.

Det förefaller nu som om Karin Pettersson, nyss kommunikationschef för S, nu politisk redaktör på Aftonbladet, är Socialdemokraternas svar på den urtida gnagaren. I två ledare i socialdemokratiska Aftonbladet har hon ifrågasatt dels hela det rödgröna samarbetet och dels Socialdemokraternas ledning. En mer effektiv start på vårfloden får man leta efter.

På söndagen skrev Ylva Johansson (S), tidigare minister, numera riksdagsledamot, en artikel på Dagens Nyheters debattsida.

”Väljarna har nu i flera val i rad avvisat vårt parti. Det måste få konsekvenser. Skygglappar och favoritförklaringar måste ge vika för en genuin omprövning av vår politik”, argumenterar Johansson.

Det är ord och inga visor, men det tar inte ut någon särskild riktning.

Ylva Johansson är varken först eller sist i raden av socialdemokrater som vill bevisa att de har krisinsikt. Den illasinnade skulle kanske konstatera att det delvis handlar om att skjuta skulden långt från sig själv. Gemensamt för många S-märkta som nu talar om varför det gick som det gick är att det inte hördes några invändningar från dem före valet.

Det behöver naturligtvis inte betyda att de inte stångade sig blodiga på partikansliet. Socialdemokratin är ett parti som löser sina stridigheter internt, i normalfallet. De nu rämnade dammluckorna beror ju på att Socialdemokraterna befinner sig långt från normalfallet. Andra partier är vana vid att förlora val. I efterhand tycks det uppenbart att Socialdemokraterna inte förstod valförlusten 2006.

Man trodde att det var en engångsföreteelse, som valet 1991, och att lite ny kosmetika skulle klara biffen 2010. Det rödgröna samarbetet var visserligen historiskt, sett till formatet, men det var inte genomarbetat. Någon faktisk omprövning av den socialdemokratiska politiken hann man aldrig färdigställa.

Nu tävlar tunga socialdemokrater i att visa att de har förmågan att leda sitt parti till kommande valsegrar. Receptet består av ord som omprövning, utvärdering och självkritik. Ylva Johansson fyller på med några förslag i sakfrågorna – vissa tilltalar sannolikt partivänstern, andra partihögern eller rentav mitten.

Återupprättad socialdemokratisk arbetslinje och satsning på markant högre löner till duktiga lärare är visserligen förslag med potential att locka väljare över blockgränsen, men de är inga exempel på banbrytande politiskt nytänkande.

Det är för tidigt att dra slutsatser om höger- eller vänstersvängar. Dammluckorna har öppnats, men vilka vägar vårfloden kommer att ta vet vi ännu inte. Det enda vi i dagsläget kan säga med säkerhet är att alla vill surfa på vågorna.

Mer läsning

Annons