Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I klartext skulle främst Tyskland få betala mer.

Kraven växer på att viktiga beslut om skatter och budget förs över till EU för att rädda euron. Så länge beslutet att stå utanför euron gäller är det svårt att se hur Sverige skulle kunna delta.

Annons
Skakig valuta. Måste euroländerna fatta gemensamma beslut om skatter och stora överföringar till fattigare länder för att euron ska kunna räddas?

I går var det åter uppåt på börserna. Marknaden gillade EU:s räddningspaket för de spanska bankerna. Men redan hördes varnade röster för att Spanien kan få svårare att ta lån på den privata marknaden. EU-kommissionen och Tyskland framhöll att det som för andra stödländer blir inspektioner från trojkan EU, Europeiska centralbanken ECB och Internationella valutafonden IMF.

Från flera håll kommer krav på en stabilare och mer centraliserad konstruktion för eurozonen. I dag är penningpolitiken gemensam, men finanspolitiken med skatter och budget nationell. Eurozonen tar inte gemensamt ansvar för ländernas skulder på samma sätt som centralbanken i ett enskilt land gör.

Länderna kan inte devalvera om de får problem med kostnader och konkurrenskraft. Där finns inga stora automatiska eller politiskt beslutade överföringar från tillväxtområden till områden i ekonomiskt bakvatten, vilket det gör i enskilda länder.

Den gemensamma räntan var för låg i länder med snabbare kostnadssökningar som Irland eller Grekland. Det bidrog till att länderna tappade mark i konkurrensen med det mer försiktiga Tyskland. Nu måste de här länderna sänka sina kostnader, det vill säga löner och offentliga utgifter, för att få balans i budget och återställa konkurrenskraften.

Det är en mycket mer smärtsam process än att skriva ned valutan. I enskilda länder får eftersatta områden, vars problem kan påminna om de utsatta länderna i euroområdet, stöd av statsmakten i form av a-kassa eller regionalstöd. Inflyttningsområden får vara med och betala sådant som äldrevård i utflyttningsområden.

Därför ökar kraven på att eurozonen måste bli mer som ett vanligt land. Det förutsätter gemensamt skuldansvar, överstatliga beslut om skatter och rejäla över-föringar från rikare områden till mer utsatta.

I klartext skulle främst Tyskland få betala mer och kräver då hårdare kontroll av de enskilda ländernas finanser. EU-zonen har redan infört finanspakten, men hittills inte öppnat för majoritetsbeslut om skatter och stora överföringar.

Sådana förändringar skulle innebära stora steg mot en europeisk förbundsstat och ingick inte i utgångspunkterna när euron bildades. Det står redan klart att Storbritannien inom överskådlig tid inte kommer att delta i ett så centraliserat samarbete, medan euroländerna kan uppfatta att de inte har något val. EU kan splittras.

Utvecklingen kan ställa Sverige inför svåra beslut. Här finns en misstro mot överstatligt beslutsfattande, men ett stöd för rättvisa och lika villkor inom hela EU. Ska Sverige acceptera centralisering som de flesta inte gillar för att alternativet ”att inte sitta med vid bordet” uppfattats som värre?

I dagsläget finns dock en viktig restriktion. Majoriteten röstade nej till euron och enligt SCB är siffrorna i dag 78 procent nej och 14 procent ja. (det ändå en liten uppgång för ja-sidan.)

Euromotståndet handlar om misstro mot att fler beslut över ekonomin flyttas till EU centralt. Därför måste ja-sidan vinna en ny folkomröstning innan Sverige kan vara med i ett mer centralstyrt EU.

Mer läsning

Annons