Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I krig, kärlek och jämna valrörelser verkar allt vara tillåtet, i alla fall om man frågar en politiker.

Oavsett vilken sida som vinner valet kommer det att påverka Sveriges framtid och politiska identitet. Det har skapat en valrörelse som är spännande, smutsig och dyr.

Annons
På krigsstigen. Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin attackerade statsminister Fredrik Reinfeldt (M) när hon sommartalade i Stockholm i går. Hon sa bland annat att Moderaterna satte sänkta skatter framför alla andra prioriteringar.foto: scanpix

Enligt den senaste Sifo-mätningen har alliansen utökat sitt försprång från 3,3 till 3,6 procentenheter, men eftersom siffrorna faller inom den statistiska felmarginalen är de minst sagt osäkra. Toivo Sjörén, chef för Sifos opinionsmätningar, sade till Svenska Dagbladet i går att ”det enda man vågar säga är att läget är jämnt mellan blocken”.

14,1 procent av de tillfrågade ska också ha uppgett att de ska rösta blankt eller ännu inte har bestämt sig. Således har politikerna 400 000 osäkra väljare att slåss om.

Med andra ord är vi mitt uppe i en oerhört spännande valrörelse. De rödgröna kallar det stundande valet för ”ödesvalet 2010”. Vinner alliansen är den social-demokratiska dominansen som präglat Sverige så länge bruten på allvar. Det skulle förändra den politiska kartan i Sverige för en lång tid framöver.

Hos regeringspartierna i allmänhet och Moderaterna i synnerhet är tongångarna mer positiva och man talar i stället om ”framtidsvalet 2010”. Här ser man valet som en chans att få fyra år till på sig att genomföra de reformer som man drömt om så länge.

Jämna valrörelser tar mer plats i debatten och gör att allt blir viktigare än det hade varit i en mer förutsägbar valupptakt. Kampanjerna blir viktigare. Talen blir viktigare. Sakfrågorna blir viktigare. Opinionsundersökningarna blir viktigare. Partiledarna blir viktigare. Men viktigast av allt blir politiken.

För väljarna innebär jämna valrörelser mer löften och mer valfläsk, vilket har märkts tydligt den senaste månaden. I år verkar de flesta partier till exempel ha siktat in sig på de äldre.

Det blir också tydligt att blocken försöker visa hur mycket de skiljer sig från varandra, fastän de i många frågor står väldigt nära varandra. Det är ju det som är anledningen till att vi från början har hamnat i den här situationen!

Det skapar också en politik där den ena sidan av princip måste klaga på de förslag som den andra sidan presenterar. Av samma anledning vill alla partier framstå som handlingskraftiga, vilket gör att vissa frågor som egentligen inte innebär något större problem blåses upp. Vissa partier börjar också krysta fram förslag och åtgärder som, om vi ska vara helt ärliga, inte skulle göra särskilt stor skillnad i verkligheten.

Jämna valrörelser verkar också få kosta mer. De flesta partier vill synas och höras i både radio- och tv-reklam samtidigt som de tapetserar städerna med sina affischer. Alliansen satsar 20 miljoner kronor på sin kampanj, medan de rödgrönas kampanjbudget beräknas landa på 13 miljoner. Utöver de gemensamma kampanjerna har också alla partier sina egna kampanjer.

Fler och elakare personangrepp är en annan konsekvens som uppstår när politikerna börjar bli frustrerade över ovissheten. Men så har också den pågående valrörelsen i flera medier kallats för en av de smutsigaste i Sveriges historia. Men i krig, kärlek och jämna valrörelser verkar allt vara tillåtet, i alla fall om man frågar en politiker.

Men jämna valrörelser har också positiva följder. Till exempel är det i ett politiskt dödläge lättare att sätta press på politiker och uppmärksamma bortglömda frågor. Att det är jämnt kan också motivera fler att rösta. Nu, om någonsin, kan väljarna känna att just deras röst spelar roll.

Mer läsning

Annons