Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I många fall finns det inget alternativ till FN.

Beslutet om militära åtgärder mot Libyen innebär att FN inte visade sig tandlöst, utan att det var rätt att gå via världsorganisationen.

Annons
Pressad. Libyens diktator Moammar Gaddafi har nu FN:s säkerhetsråd emot sig.foto: scanpix

Sent på torsdagskvällen fattade FN:s säkerhetsråd beslut om att införa en flygförbudszon över Libyen och att alla nödvändiga åtgärder skall vidtas för att skydda civila mot Gaddafiregimens övervåld. Det var en mer långtgående resolution än väntat och glädjande nog röstade inget land i säkerhetsrådet nej.

Det är dock noterbart att viktiga länder som Ryssland, Kina, Indien, Brasilien och Tyskland avstod. Särskilt anmärkningsvärt är att Tyskland inte ville ställa sig bakom några militära insatser för att rädda libyer som har gjort uppror mot den brutale diktatorn Gaddafi.

När det kom till kritan kunde inte EU uppträda enat. Medan Frankrike och Storbritannien var pådrivande för att införa en flygförbudszon valde EU:s största land att avstå i den avgörande omröstningen.

Frankrike har varit desto mer aktivt och har också erkänt Gaddafis motståndare. Det ser ut som om president Sarkozy vill visa att Frankrike verkligen har lagt om kursen efter att tidigare ha fått välförtjänt kritik för goda kontakter med förtryckare i arabvärlden. Även Storbritanniens premiärminister David Cameron kan vara nöjd. Han fick kritik för att vara orealistisk med krav på en flygförbudszon.

Det var avgörande att arabländer ställde sig bakom resolutionen. Därmed hade det kostat för mycket för Ryssland och Kina att rösta nej. De länderna brukar ogilla FN-aktioner mot enskilda stater, men fick denna gång nöja sig med en nedlagd röst.

En ensidig aktion från Nato eller enskilda västländer hade inte fungerat. USA är redan militärt inblandat i två muslimska länder och ville inte utan ett brett stöd agera militärt mot ännu ett land.

FN har stora fel och brister genom att förtryckarstater är fullvärdiga medlemmar och kan påverka besluten. Det kan leda till hyckleri och handlingsförlamning. Men i många fall det finns inget alternativ till att agera genom FN. Här var Gaddafis brutalitet och oberäknelighet så tydlig att det skapades ett brett stöd i världssamfundet för att ingripa för att skydda civilbefolkningen. Även om själva aktionerna främst kommer att utföras av västländer är det angeläget att fler länder deltar i operationerna.

Nu ser det ut som oppositionen i Libyen får ett kraftfullt stöd från omvärlden. Då kan den utsatta oppositionen i Bahrain med fog fråga sig varför den inte får samma stöd. Ett skäl är att förtrycket inte är lika grovt som i Libyen och att stödet för insatser är svagare.

Men visst spelar det nog också en roll att Saudiarabien, som är med och slår till mot oppositionen, är en viktig allierad till väst med stor oljeproduktion. Även om ännu en militär insats vore att gå för långt borde västvärlden åtminstone vara tydligare i stödet för en demokratisering av länder som Bahrain och Saudiarabien.

Flera andra nordiska länder har erbjudit sig att vara med att upprätthålla flygförbudet. Den svenska regeringen och särskilt utrikesminister Carl Bildt har fått kritik för senfärdighet av oppositionen, men nu håller Vänsterpartiet emot när det gäller militära insatser.

Sverige bör vara berett att bidra då detta är en aktion som har beslutats av FN. Sedan återstår att se om våra insatser behövs.

Mer läsning

Annons