Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I vilken annan situation tvingas ett brottsoffer att träffa sin förövare för att få en mer nyanserad bild av denne?

Större hänsyn bör tas till barns vilja i vårdnadstvister. I dag prioriteras vikten av umgänge med föräldrarna framför barns säkerhet. Detta kan även förhindra en god relation i framtiden.

Annons
Vårdnadstvister. Större hänsyn bör tas till barns egen vilja i vårdnadstvisterfoto: scanpix

På Svenska Dagbladets debattsida i går lyfte verksamhetschefen på den ideella föreningen Alla kvinnors hus, Ann Isaksson, frågan om barns rätt att inte träffa en våldsam förälder. Hon hävdar att det finns en ovilja i domstolar att lyssna på barnens egna åsikter. Den umgängesrätt som barn påstås ha med sina föräldrar innebär i praktiken snarast en umgängesrätt för föräldrar med sina barn.

Föräldrar kan inte mot sin vilja dömas till obligatoriskt umgänge med sina barn, barn döms däremot till obligatoriskt umgänge med föräldrarna. Detta trots att barnens vilja enligt lag ska tas hänsyn till. Barnets bästa är en central aspekt både i svenska lagar liksom i barnkonventionen. I praktiken efterlevs dessa principer dock sällan. Detta påvisades exempelvis nyligen i en doktorsavhandling, Kan barn tala, av genusvetaren Jeanette Sundhall vid Göteborgs universitet.

I debattartikeln tas problematiken med knapphändiga utredningar från socialtjänsten upp. Genom att socialtjänsten inte genomför ordentliga riskbedömningar av umgänge mellan förälder och barn riskeras barns säkerhet. Det är märkligt att just barn, som i så många andra situationer anses ha ett alldeles särskilt skyddsvärde, i vårdnadstvister behandlas så styvmoderligt.

I andra fall skyddas brottsoffer från förövare men när det kommer till barn som bevittnat våld görs inte samma bedömning. Argumentet att barnet måste få en mer nyanserad bild av sin förälder liksom att fortsatt umgänge med denna är nödvändigt för barnets utveckling väger tyngre.

Men i vilken annan situation skulle ett brottsoffer behöva träffa en förövare med argumentet att hon eller han behövde få en mer nyanserad bild av denna? Att små barns vittnesmål inte kan bedömas med samma tyngd som vuxnas är ett faktum. Men det innebär inte att barnets ord och önskemål helt bör ignoreras.

Det finns flera aspekter av hanteringen av vårdnadsärenden som bör förändras. Till att börja med bör barn få rätt till egna juridiska ombud, det skulle öka deras legitimitet i domstolen. Genom att föräldrarnas ombud i dag primärt företräder föräldrarna, och i andra hand barnen, ses dessa som partiska. Ett vuxet ombud som enkom företräder barnet skulle ge en helt annan tyngd åt barnets sak, vilket är rimligt om man ser till att det i första hand är barnet som kommer att påverkas av beslutet.

En annan förändring som bör komma till stånd är synen på barnets bästa. Det bör i detta avseende öppnas upp för mer individuella bedömningar. Utgångspunkten att kontakt mellan barn och deras föräldrar bör prioriteras framför barnens säkerhet är djupt problematisk. Familjekonstellationer ser i dag olika ut och alla barn mår inte nödvändigtvis sämre av att inte träffa sin ena förälder.

För det andra kan en god relation i framtiden mycket väl förhindras av ett påtvingat umgänge i dag. Föräldern kanske först behöver genomgå stödsamtal för aggressionshantering, och även barnet kan behöva terapi. Isaksson konstaterar i sin artikel att tvång aldrig utgör en god grund för en bra relation liksom att relationer tar tid att utveckla.

Men genom att umgängesrätten i dag har blivit fundamental, oaktat hur föräldern har betett sig, glöms sådana faktorer ofta bort.

Mer läsning

Annons