Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ingen politiker kan göra sig vän med alla.

För åtta år sedan var Moderaterna inte särskilt poppis. I riksdagsvalet fick partiet bara drygt 15 procent av rösterna. Därifrån är steget långt till den topplacering som partiledaren Fredrik Reinfeldt för närvarande har ett fast grepp om.

Annons
Glänser. Sju av tio svenskar säger sig ha stort eller mycket stort förtroende för Moderatledaren Fredrik Reinfeldt.

Men just nu är inte konkurrensen om folkets gunst så värst hård. Oppositionen är osedvanligt svag. Det kan dock bli andra tongångar när den grupperar om med flera nya partiledare och språkrör frampå vårkanten.

Det är mellandagsläge i svensk politik, både bokstavligt och bildligt. Stillsam och lugn är också den politiker som glänser i kapp med juldekorationerna just nu, Fredrik Reinfeldt.

I Aftonbladets och Sifos popularitetsmätning har sju av tio svenskar stort eller mycket stort förtroende för Moderatledaren. Det är mer än vad Carl Bildt hade när han prisades för sitt jobb för fred på Balkan.

Det är till och med mer än vad Göran Persson hade efter statsmannaupphöjelsen i skuggan av terrorn den elfte september.

Det är med andra ord ett unikt starkt förtroende Reinfeldt åtnjuter. Svenska folket värdesätter en tråkig Bror Duktig som vet var gränsen går till att förhäva sig och som noga aktar sig för att trampa över den. I alla fall är det vad som går hem just nu.

I politikens osentimentala värld är kasten mellan ros och ris ibland snabba. 94 procent av Moderaterna sluter nu upp bakom Reinfeldt. Men vem vet vad som händer om trygghetsmaskinen börjar hacka och det parlamentariska läget gör att regeringen inte kan leverera som under förra mandatperioden? Det finns fog för att säga att Moderaterna skulle klara sig sämre med en partiledare på dekis än vad Socialdemokraterna gör. Den givna förklaringen till Reinfeldts och hans partis framgångar är ju krisen i Socialdemokraterna och det låga förtroendet för Mona Sahlin i både rörelse och samhälle.

Men partiet är populärare än sin avgående partiledare. Många bedömare anser att Socialdemokraterna nått botten i opinionsmätningarna. Få vågar sia om hur lågt Moderaterna kan sjunka om framgången upphör. Så sent som 2002 fick partiet bara drygt 15 procent i riksdagsvalet.

Strategin att vara i ständig rörelse – förkroppsligad hos Reinfeldt som den resande statsministern; partiledaren som tar till sig det som vanligt folk säger – har gagnat Moderaterna.

Men att upphöja beredskapen för positionsbyten till dygd fungerar inte hur länge som helst. Redan nu kan man ana en reformtrötthet i Moderaterna. Den har även delvis sin förklaring i att partiet måste ta hänsyn till att de övriga allianspartierna hamnat i kläm, men jämför den förvaltande tonen som nu råder med förändringstongångarna härom året. Skillnaden är påtaglig.

Oppositionen är nu osedvanligt svag och splittrad. Så kommer det inte att förbli. När det bildliga mellandagsläget i svensk politik så sakteliga övergår till vardagstempo igen kommer Fredrik Reinfeldts popularitet att dala igen.

För trots att Moderaterna gör anspråk på att företräda allmänintresset i svensk politik kan ingen politiker göra sig till vän med alla. Det är inte ens ett eftersträvansvärt mål för den som vill åstadkomma något.

Mer läsning

Annons