Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Joakim Broman: EU-budgeten handlar inte bara om vem som betalar

Annons

Bra tillfälle att diskutera EU:s framtid

Vad ska hända i EU?

Vem tar notan när britterna lämnat bordet? Den frågan försökte EU-kommissionen besvara när de nyligen presenterade sitt förslag på långtidsbudget för unionen.

Reaktionerna lät inte vänta på sig. Nederländernas premiärminister Mark Rutte skrev i ett uttalande att fördelningen av kostnader är orättvis. Danmarks statsminister Lars Løkke Rasmussen uttryckte liknande tankar.

Sverige, som riskerar höjd medlemsavgift med 16 miljarder, har tidigare uttalat sig kritiskt om budgeten. Statsminister Stefan Löfven (S) har lovat att Sverige ska vara snålast i EU.

Det är kanske en naturlig reaktion. Sverige är redan idag en nettobetalare till EU, och i och med att “rabatterna” på medlemsavgifter avskaffas i den nya budgeten måste man ifrågasätta hur kostnaderna fördelas mellan medlemsländerna.

Samtidigt är uttalandena och medierapporteringen ett exempel på hur nödvändiga diskussioner om EU:s framtid sällan tar sig bortom just frågan om vem som är nettobetalare. I kommissionens förslag till budget finns både nya utgifter och nedskärningar som Sverige bör ställa sig bakom. Satsningar på gemensam infrastruktur, forskning och klimatåtgärder är exempelvis sådant som borde ingå i EU:s kärnverksamhet. Att jordbruksstödet och regionalstödet skärs ned är utmärkt.

Samtidigt är uttalandena och medierapporteringen ett exempel på hur nödvändiga diskussioner om EU:s framtid sällan tar sig bortom just frågan om vem som är nettobetalare.

Det finns förstås också en mängd saker att vara kritisk till, som de stora summor som avsätts för “smart tillväxt”, konkurrenskraft och innovation. Men det är inte sådana nedskärningar som föreslås när den svenska medlemsavgiften diskuteras, utan grafer över vilka länder som får mest EU-bidrag.

Sveriges grundsyn på EU, att unionen ska bli “smalare men vassare”, delas av ett antal länder, däribland Nederländerna och Danmark. Men den måste fogas samman med de expansiva ambitioner som finns.

Det som krävs då är inte en ambition om att vara “snålast” eller att förhandla sig till ytterligare undantag och rabatter, utan att Sverige stakar ut en riktning för EU och samlar stöd för den synen.

Det som krävs då är inte en ambition om att vara “snålast” eller att förhandla sig till ytterligare undantag och rabatter, utan att Sverige stakar ut en riktning för EU och samlar stöd för den synen.

Långtidsbudgeten är ett utmärkt tillfälle att diskutera vilken union vi egentligen ska ha. Bråka för all del om medlemsavgiften, men missa inte den chansen.

Joakim Broman

Liberala nyhetsbyrån

Mer läsning

Annons