Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jobbskatteavdraget långt ifrån någon idealisk skatt

Skatterna blir allt krångligare. Därför vore det bra med en politisk uppgörelse om ett skattesystem med enkelhet, likformighet och breda skattebaser.

Annons
Bör komma överens. Thomas Östros (S) och Anders Borg (M) bör enas om ett enklare och mer likformigt skattesystem.

Thomas Östros (S) ägnar sig i ett debattinlägg i Dagens Nyheter om Socialdemokraternas framtida inriktning åt sakpolitik. Det är uppfriskande efter alla spekulationer om personfrågor och allmän inriktning.

Nu är inte heller Östros alla gånger så tydlig i detaljerna, men där finns åtminstone en klar och välkommen markering. Han menar att Sverige behöver en ny skattereform som bygger på enkelhet, likformighet och breda skattebaser. Drivkrafter för arbete, sparande och företagsamhet framhålls som centrala. Skatterna behöver vara internationellt konkurrenskraftiga och tjänstesektorns behov tillmötesgås.

Finansminister Anders Borg (M) välkomnade artikeln och såg en öppning för en bred skatteuppgörelse. Som Östros själv framhåller byggde 1990-talets skattereform på de eftersträvansvärda principerna. Men under åren därefter har skattesystemet åter blivit krångligare med undantag och olika skattesatser. Till och med revisorerna har sagt att skatterna är för svåra att förstå.

Det gäller flera områden. Momsen är olika från bransch till bransch och företags-beskattning och sociala avgifter varierar. Gröna skatter har införts i det vällovliga syftet att ändra människors beteenden, men kan också krångla till det. Fastighetsskatten höjdes i reformen, men har nu sänkts och har har fått en del tveksamma inslag.

Regeringens jobbskatteavdrag är en välkommen markering av att det skall löna sig att yrkesarbeta. Men det är långt ifrån någon idealisk skatt, eftersom inkomster beskattas olika. Den som blir sjuk, arbetslös eller föräldraledig får både lägre ersättning och högre skatt. Det logiska hade varit att sänka skatten för alla och samtidigt sänka ersättningsnivån i försäkringssystemen. Det hade givit samma effekt som jobbskatteavdraget. Den som är sjuk eller arbetslös skulle ha fått samma inkomst efter skatt, medan de som jobbar hade fått mer pengar i plånboken.

Nu gick inte det. Staten kan inte sänka inkomstskatten för låg- och medelinkomsttagare, då de bara betalar kommunalskatt. För att ge lägre inkomstskatt till fler än dem som tjänar lite bättre fick regeringen därför gå omvägen via jobbskatteavdraget.

Kommuner och landsting är så hårt styrda att de har inget eller mycket litet utrymme att sänka skatten. Här finns skäl att fundera över att låta hela eller delar av inkomstskatten bli statlig och kanske låta kommunerna istället ta ut andra skatter. Det skulle ge utrymme för att ta bort jobbskatteavdraget och i stället sänka både inkomstskatterna och ersättningsnivåerna.

Den tidigare skattereformen tog inte tillräcklig hänsyn till tjänstesektorn. Skatten på tjänster bör vara lägre, men dagens myller av olika momssatser, avdrag och skattereduktioner behöver ses över. Fastigheter bör beskattas (vilket Östros nog kan mena med ”breda skattebaser”), men både dagens lapptäcke och det tidigare godtyckliga och oförutsägbara systemet behöver undvikas. Den internationella utvecklingen gör att bolagsskatter och beskattningen av privat kapitalbildning behöver ses över.

Det finns således goda skäl att, med hänsyn till att verkligheten har förändrats, försöka återgå till principerna för 1990-talets skattereform. Här kunde politikerna utnyttja mandatperiodens oklara majoritetsläge till att göra något konstruktivt och enas om en bred och hållbar uppgörelse.

Mer läsning

Annons