Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Juholts inhopp ger en påminnelse om oenigheten inom Socialdemokraterna.

Håkan Juholts misstankar om en konspiration visar att konflikter kvarstår i Socialdemokraterna.

Annons
Konspiratoriskt lagd. I en ny bok hävdar den förre partiledaren Håkan Juholt att han fälldes av en sammansvärjning och av att bli betraktad som en Åsa-Nisse.foto: Anders Wiklund/scanpix

Socialdemokraterna har haft det jämförelsevis trivsamt efter att den nye ledaren Stefan Löfven trädde till. Väljarstödet har ökat och Löfven har framstått som en trygg ledare med goda kunskaper om företag och arbetsliv.

Motståndare och kommentatorer har krävt besked om det ena eller andra, men partiledningen har legat lågt. Förslagen har varit pragmatiska och inte legat särskilt långt från regeringens politik. Den har i sin tur anpassat sig och en hel del av årets budget lägger nära vad Socialdemokraterna tidigare har förespråkat.

Händelser den här veckan antyder dock att Löfvens smekmånad kan vara över. DN publicerade en opinionsmätning som visade en klar borgerlig majoritet i Stockholms stad. Socialdemokraterna har det alltjämt motigt i huvudstaden.

I sin iver att framstå som näringslivsnära och modern kallade partiledningen sitt kommande budgetalternativ för en affärsplan för Sverige. Det retade partivänstern och ledde till skämt om, snarare än analys av, partiets politik.

I går påmindes vi också om mer kritiserade och kontroversiella partiföreträdare än Löfven. I Malmö väckte ett sprängdåd mot judiska församlingen åter frågor om kommunalrådet Ilmar Reepalus (S) tidigare oförmåga att tydligt peka ut antisemitismen som ett problem. Löfven ryckte in och försvarade Reepalu.

I går dök också den avgångne Håkan Juholt upp som gubben i lådan. I en ny bok hävdar Juholt att han fälldes av en sammansvärjning. Journalister ville fälla en ”24-taggare” och partivänner ville driva Socialdemokraterna högerut. Enligt TT menar Juholt att han var utsatt för klassförakt och betraktad som en Åsa-Nisse. Han förlorade på att inte tillhöra ”klägget i Stockholm”.

Därutöver ska han också ha utmanat starka kapitalintressen, som tjänar på att Socialdemokraterna är svaga och som tjänar på att Moderaterna är starka. Västman-länningen, numera landshövdingen, Sven-Erik Österberg får kritik för att ha varit illojal.

Det låter mest som en påminnelse om varför Juholt var olämplig som partiledare. Om kapitalintressena ville hålla Socialdemokraterna svaga borde de snarare ha försökt se till att den svage partiledaren Håkan Juholt satt kvar. Juholt föll inte på grund av någon stor konspiration, utan på egna misstag.

Hans inhopp ger däremot en påminnelse om oenigheten inom Socialdemokraterna. De hittills lagda förslagen om fler investeringar, långsiktig forskningspolitik, samarbete med näringslivet, slopad andra sjuklönevecka eller högre tak i sjukförsäkringen är värda att diskutera. De lär inte heller ställa till intern oro.

Men snart måste Löfven och partiledningen ta i mer heta potatisar. Man vill ha en bred uppgörelse om energipolitiken. Bra idé, men vilket mandat har Löfven att förhandla om kärnkraftens framtid?

Starka krafter i partiet vill förbjuda vinster i välfärdssektorn. Ett förbud skulle inte göra det lättare att vinna storstadsväljare. Där har många vant sig vid att kunna välja skola, dagis, äldrevård eller vårdcentral.

Skatteutredaren Leif Pagrotsky vill inte riva upp de stora skattesänkningarna under regeringen Reinfeldt. Kan vara taktiskt rätt, men överlåter initiativet till Alliansen.

Kraven på ett mer centraliserat EU för att rädda euron kan återuppväcka konflikter inom Socialdemokratin.

Så Löfven har en del att tänka på.

Mer läsning

Annons