Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kampen gällde folkmakt eller kungamakt

I veckan var det 100 år sedan borggårdskrisen, som betydde mycket i kampen för demokrati i Sverige.

Annons
Störtar sin regering. Gustaf V talar till bondetåget och går emot den liberala regeringens uppfattning. Det ledde till att regeringen avgick.

Gustaf V gick emot regeringen, trots att den hade riksdagens stöd. Här återges delar av VLT:s ledare, som skrevs direkt efter kungens tal:

Ser man till det inre, till reella resultatet, kan ingen vara blind för att demokratiska medel har tillgripits för att tillfoga demokratin ett dråpslag. Man har velat slå folket och folkets representanter med deras egna vapen.

Hänvändelsen till konungen personligen har varit demonstrativ. Denna omständighet har i själva verket varit så mycket mer betydelsefull i beaktande av det kända förhållandet, att kungen är av annan uppfattning i de militära frågorna än hans rådgivare.

Dessa inneha sina ämbeten huvudsakligen på grund av riksdagens förtroende och demonstrationståget kan därför sägas vara lika mycket riktat mot folkets valda representanter som mot regeringen.

Det bör ej heller förvåna, om landet skulle få bud, att regeringen känner sig föranlåten att dra sig tillbaka. I en konflikt mellan riksdag och regent behöver man ej tvivla på var den nuvarande regeringen ställer sig. Den behöver både regentens och riksdagens förtroende. Det är möjligt, att den förre tror sig ha fått ett sådant stöd av bondetåget, att han kan söka sig andra rådgivare.

Läser man konungens tal, så finner man det uppenbart, att så måste bli förhållandet. Konungen finner det lämpligt att uttala en mot sina rådgivare stridande mening angående infanteriets övningstid . . .

Huruvida försvarssaken är betjänad av denna vändning är mer än tvivelaktigt. Vilka utvägar högern skulle kunna utfinna att realisera konungens utfästelser, det återstår att se.

Förmodligen kommer någon villrådighet att visa sig bland de meniga i bondetåget vid underrättelsen om att deras demonstration gjort en sådan effekt. Det hade varit klokt, att meningen med bondetåget klart hade utsagts, innan det någonsin satts i gång.

Nu kan visserligen den uppfattningen göras gällande, att konungens tal ej var någon statshandling. Det hölls ej med råds råde och skulle alltså ej vara annat än hans privata mening.

Om regeringen ej går omedelbart så måste den väl stödja sig på ett sådant resonemang. Länge kan detta dock ej gärna hålla . . .

Konungens uppträdande bör naturligtvis ej föranleda till några som helst överilade handlingar, då det sannolikt utgör inledningen till en politisk strid, där klokhet och fasthet framförallt äro av nöden.

VLT fick rätt. Den liberala regeringen Staaff avgick, men efter några år erkändes parlamentarismen, och full rösträtt infördes.

Mer läsning

Annons