Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kan EU:s inre marknad och eurozonen delas upp?

Kraven på centralisering i EU kan ge nytt liv åt nordiska samarbetsidéer.

Annons
Nordisk morgoluft. Krisen i eurozonen återuppväcker förslag om ett närmare nordiskt ¿samarbete.foto: scanpix

Den europeiska centralbanken (ECB) lämnade styrräntan oförändrad. Ytterligare insatser planerades dock och ECB-chefen Mario Draghi försäkrade att euron ska rädda till varje pris och att den gemensamma ¿valutan är oåterkallelig.

Samtidigt bollade han till stor del tillbaka frågan till europolitikerna. ECB kunde bara genomföra kortsiktiga insatser. Euroländerna behövde fortsätta med att reformera statsfinanserna, genomföra strukturreformer och bygga institutioner.

Marknaden reagerade svalt efter att ha byggt upp förväntningarna på Draghis tidigare så karska uttalanden. Det tyska motståndet mot att gå in med massiva stödköp, det vill säga trycka nya pengar, för att få ned räntor och hjälpa de mest skuldsatta länderna är väl känt. Hittills har Tyskland visserligen till slut fått backa, men oenigheten det gör att ECB har svårt att ta radikala steg.

Politikerna har svårt att enas, bland annat för att ekonomin ser så olika ut i norra och södra Europa. Men de drar alla mot en mer federalistisk och centraliserad eurozon.

Sydländerna vill ha euroobligationer, vilket innebär att länderna gemensamt tar ansvar för varandras skulder och att ECB kan agera mer som en normal centralbank.

De nordliga länderna med Tyskland i spetsen kan bara acceptera överföringar och gemensamt ansvar om de skuldsatta länderna måste följa hårda krav för att få stöd. Det innebär i sin tur att EU centralt måste kunna ingripa mer i ländernas skatte- och arbetsmarknadspolitik.

Här krävs dock både fördragsförändringar och folklig förankring. EU-entusiasterna menar att det är just kriser som driver integrationen framåt. Ställda inför risken av ett sammanbrott för euron och marknadens krav på snabba lösningar skulle det inte finnas något annat val än att överföra mer beslutsfattande till Bryssel.

Men främst Storbritannien är emot att lämna över mer beslutsfattande till EU. Frågan är vad väljarna i de direkt berörda länderna egentligen tycker och hur de ska tillfrågas. För andra icke-euroländer som Sverige blir det också besvärligt att ta ställning till förslagen. Men så länge vi inte är med i den gemensamma valutan är det svårt att motivera deltagande i byggandet av en centraliserad eurounion.

Författaren och Sacos samhällspolitiske chef Gunnar Wetterberg tog tillfället i akt att föreslå ett närmare nordiskt samarbete. Han har tidigare åt Nordiska rådet lagt förslag om en nordisk förbudsstat. Det har framstått som orealistiskt, men Wetterberg tar nya tag. Han tycker att EU och eurosamarbetet bör delas upp. Även EES-länder som Norge och Island ska få delta i besluten om den inre marknaden, medan eurozonen får egna institutioner och regelverk. Inom en sådan ram tror Wetterberg att en nordisk valutaunion skulle ha större förutsättningar än euron.

Idéer om en nordisk ekonomisk union och nära politiskt samarbete har inte gått att förverkliga. Frågan är varför det rika Norge skulle vilja gå in i ett så nära nordiskt samarbete. Men en nordisk union skulle ha fördelen att de flesta utöver finsktalande skulle förstå varandra på modersmålen. EU: stora problem är att med så många olika språk uppnå en gemensam politisk debatt i alla de områden som skulle omfattas av en finanspolitik och skatteunion. Där finns det stora demokratiska underskott i alla integrationsplaner i EU.

Mer läsning

Annons