Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kanske anas ändå ett trendbrott. Flera partier har faktiskt fått fler medlemmar de senaste åren.

Fackförbund har förlorat inflytande och politiska partier har färre medlemmar men fler heltidsanställda. Den svenska folkrörelsedemokratin är ett minne blott, men politiken blir bättre med vitala partier och intresseorganisationer.

Annons
Kampanjarbetare. Valstugor kräver att partimedlemmarna ställer upp och jobbar ideellt.foto: vlt:s arkiv

LO-facken Västerås har på nyhetsplats talat om att arbetarnas frågor måste upp på dagordningen. De vill ha fler med facklig bakgrund i kommunala nämnder och styrelser samt på interna uppdrag i Socialdemokraterna.

Vi får se hur det går. I valrörelsen drev LO med ringa framgång personvalskampanjer för fackliga socialdemokrater. När allt färre av LO:s medlemmar röstar på Socialdemokraterna blir det också svårare att motivera det nära samarbetet mellan LO och Socialdemokraterna.

De ambitiösa kraven är snarare ett tecken på problem än på styrka. LO-förbunden har förlorat medlemmar och Socialdemokraterna har varit borta från regeringsmakten i över en mandatperiod. Det har förändrat makt-balansen i Sverige.

Förr var det lätt för borgerliga anhängare att misströsta. Socialdemokraterna föreföll närmast oövervinnliga. De var det i särklass största partiet och LO den dominerande fackliga centralorganisationen. Andra folkrörelser med knytningar till Socialdemokraterna var starka. Det gav ett övertag i valrörelser och i den politiska debatten. De starka organisationerna formulerade frågorna och lade fram förslag på samhällsförändringar. De borgerliga partierna tyckte att de mest fick ägna sig åt uppehållande försvar.

Nu är däremot facket försvagat och Socialdemokraterna verkar ännu inte ha vant sig vid att vara i opposition.

Skatterna har sänkts. Borgerliga tankesmedjor och näringslivsföreträdare har initiativet i debatt om skatter, valfrihet eller arbetsrätt.

Det var mycket angeläget att bryta den socialdemokratiska dominansen. Men det bör inte heller tippa över åt andra hållet. I dag formuleras till exempel viktig kritik mot företagens upptrissade avkastningskrav främst av den moderate finansmarknadsministern Peter Norman och Riksgäldens förre chef Thomas Franzén. Det behövs en starkare motvikt också till dagens makthavare.

Det är inte bara traditionella folkrörelser och fackförbund som har det kämpigt. Svend Dahl, med rötter i Västerås, har i en avhandling visat att de politiska partierna alltmer bärs upp av professionella politiker, politiska tjänstemän och medlemmar som främst siktar på egna uppdrag och politisk karriär. Partierna är också främst finansierade av statsbidrag.

Det strider mot den traditionella bilden av breda partiets många medlemmar, vilka är med för gemenskapen och ideologin snarare än de egna uppdragen.

Hos Socialdemokraterna finns ännu en önskan efter de många medlemmarna med en bred kontaktyta ut i samhället. Moderaterna trycker mer på möjligheterna för dugliga att snabbt få politiska uppdrag.

Enligt Dahl var EMU-omröstningen en tankeställare för partierna. Det räckte inte för ja-sidan att ha gott om pengar, en professionell organisation med bra mediekontakter. En majoritet av väljarna lyssnade mer på grannar och bekanta och röstade nej. Det visar att partierna tjänar på att fler väljare själva lär känna aktiva politiker.

Kanske anas ändå ett glädjande trendbrott. Flera partier har faktiskt fått fler medlemmar de senaste åren. Det behövs efter alla år av stora medlemsminskningar.

Mer läsning

Annons