Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Karl Beijbom: Är du en varsomhelstare eller en någonstansare?

Partierna behöver lyssna på alla

Annons
Vad är egentligen ”hemma”? Foto: Jessica Gow / TT

Länge levde vi med den så kallade vänster/högerskalan i politiken. Socialister och förespråkare för planekonomi till vänster, borgare och förespråkare för marknadsekonomi till höger. På vänster/högerskalan hittar vi också graden av sekularism/religion och graden av internationalism/nationalism.

Sedan 2016 har begreppet GAL/TAN slagit igenom i svensk debatt. Ett begrepp som forskarna Hooghe, Marks och Wilson myntade 2002 och där GAL står för Green-Alternative-Libertarian och där TAN står för Traditional-Authoritarian-Nationalist. GAL/TAN handlar inte om fördelningspolitik utan om skillnaden i sociala och kulturella värden.

Den engelske författaren och forskaren David Goodheart har myntat begreppen Anywheres och Somewheres – Varsomhelstare och Någonstansare. De som är Anywheres är välutbildade individualister, som bejakar öppenhet och social förändring, de flyttar gärna och uppskattar globalisering. De som är Somewheres är rotfasta, mindre utbildade, bejakar trygghet, känner gruppsamhörighet, misstror globaliseringen och bejakar hembygden och nationen.

En del människor är mer renodlat Anywheres eller Somewheres, andra är både och. Själv är jag både och. Jag har bott på 18 orter i sex landskap. Stora städer som Stockholm och Göteborg, små städer som Strängnäs och Tranås, små orter som Ängelsberg och Mariannelund. Sedan 2014 bor jag i Köping, där jag gick första till sjätte klass i en lycklig barndom. Jag har rest mycket i hela världen, på alla kontinenter utom Antarktis. Min geografiska livserfarenhet har berikat mitt liv, och den skulle jag inte vilja vara utan. I allt detta är jag en Anywhere (Varsomhelstare).

Samtidigt har jag alltid haft ett stort behov av att vara rotfast, där jag är, där jag bor. Brukat säga: ”jag har mina rötter där jag har mina fötter”. Har känt nostalgi i alla uppbrott, men snabbt anpassat mig i en ny situation: ny ort, ny skola, nytt jobb, ny vänkrets. Varje förändring har visat sig berika, utveckla, skänka nya upplevelser och nya möjligheter.

Den nationella makteliten inom politik, media och förvaltning domineras av folk som är Anywheres. Så är det i alla länder. Denna maktelit har liten kontakt med och liten förståelse för folk som är Some­wheres. I vardagslag talar vi om skillnaden mellan stad och land. Det är folk som är Somewheres som röstat fram Donald Trump i USA och röstat igenom Brexit i England. Det är folk som är Somewheres som bär fram Sverige­demokraterna och andra populistiska partier runt om i Europa.

Bara de politiker som lyssnar på alla och som samtalar med alla kan forma en politik som skapar en god mix av vad Anywheres och Somewheres vill, drömmer om och längtar efter.

Ännu en modell för samhällsanalys erbjuder statsvetaren Stigbjörn Ljunggren (s): ”I Sverige finns numera bara två samhällsklasser – de som duschar före jobbet och de som duschar efter jobbet. Socialdemokratins problem är att den attraherar för få av alla dem som numera duschar före jobbet.”

När Socialdemokraterna i valet 2014 fick 31 procent av rösterna var detta det näst sämsta valresultatet i partiets historia. Sedan dess har socialdemokraterna i Europa kollapsat i senaste valet i land efter land: i Tyskland 20,5 procent, i Finland 16,5 procent, i Nederländerna en nedgång från 25 till 6 procent, i Frankrike ett tapp från 280 mandat till 29 mandat.

Det blir med största sannolikhet inte roligt att som socialdemokrat i Sverige gå till sängs på valdagen den 9 september.

Karl Beijbom, bokförläggare och journalist

Mer läsning

Annons