Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Katastrofen är redan ett faktum. De drabbade i Pakistan behöver hjälp – nu.

Översvämningar kommer sällan plötsligt. Oftast kan man se en katastrof i antågande under längre tid. Därför är det konstigt att det tar så lång tid för omvärlden att mobilisera hjälpen till Pakistan.

Annons
Otillräckliga hjälpinsatser. Trots att det gått flera veckor sedan Pakistan började vädja om hjälp går det trögt att få omvärlden att reagera.foto: scanpix

I början av sommaren gassade solen från en klarblå himmel i flera veckor. När värmeböljan tog slut kom regnet. Svenska medier har rapporterat om översvämningar från ett flertal orter från norr till söder. Bilder i tv och tidningar visar människor som vadar fram på gatorna med vatten upp till knäna: en del har fått sina källare vattenfyllda, andra tar det med ro och tar kanoten till affären. Och SMHI spår ännu mer regn.

Man ska inte jämföra elände. De regnmängder som öst över Sverige i sommar har varit nog så problematiska. Men de mängder som drabbat Pakistan i monsunens spår kan vi nog knappt föreställa oss.

En femtedel av landets yta ligger under vatten. Det motsvarar ett område lika stort som Österrike, Schweiz och Belgien tillsammans. 14 miljoner människor har drabbats på ett eller annat sätt. Enligt officiella rapporter daterade en vecka tillbaka har cirka 1 600 människor omkommit i vattenmassorna men då har epidemier av olika slag ännu inte hunnit bryta ut. För det kommer de att göra och dödstalen lär stiga.

Översvämningskatastrofen bedöms för övrigt vara större än tsunamin 2004 och jordbävningen i Haiti i början av året –sammantagna.

Både tsunamin och jordbävningen slog till snabbt och skoningslöst. Vad de ställde till med kunde man konstatera ganska omgående efter att vattnet sjunkit undan respektive marken slutat skaka. Tsunamin drabbade ett område dit många västerlänningar åker och inte minst många svenskar har en kär relation till landet Thailand och dess invånare. Jordbävningen drabbade ett land som redan innan den inträffade var ett av världens fattigaste. Hjälpviljan var stor och lika omedelbar som själva naturkatastrofen.

I Pakistan är det främst floden Indus som svämmat över alla bräddar av monsunens myckna regnande och här vadar folk i vatten upp till armhålorna. Vattnet stiger fortfarande på sina håll och tar med sig bostäder, boskap och grödor. När vattnet så småningom kommer att sjunka undan kommer det inte att finnas mycket kvar.

När så sker har det säkert gått ett par månader sedan det började regna och vattnet började stiga.

Trots att det gått flera veckor sedan Pakistan började vädja om hjälp går det trögt att få omvärlden att reagera. Efter jordbävningen i Haiti uppstod nästan en tävling i vem som kunde samla in mest pengar. Förutom alla hjälporganisationer ville ”alla” dra sitt strå till stacken för att hjälpa till. Världskända modeskapare som Jean-Paul Gaultier och Dolce Gabbana skänkte pengar som de fick in efter en modevisning där de auktionerade ut kläderna som visades, Internationella fotbollförbundet Fifa skänkte pengar, och det gavs konserter och teaterföreställningar till förmån för de drabbade.

Var finns de nu?

Översvämningar är inte omedelbara. De pågår under längre tid och det finns mycket lite man kan göra för att hejda vattenflödet. Men precis som människorna i Thailand och i Haiti behövde hjälp behöver de drabbade i Pakistan hjälp – nu. De kan inte vänta tills vattnet sjunkit undan. De behöver hjälp nu, mitt under pågående översvämning.

Katastrofen är redan ett faktum.

Mer läsning

Annons