Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

KD borde försöka se och lära av andra mindre partier.

Kännetecknande för ett parti i kris brukar vanligtvis vara att idéerna tagit slut. Så är det inte för Krist-demokraterna. För dem är det snarare att idéerna är för många och för spretiga. Dessutom tycks man aldrig ta sig tid att kommunicera med väljarna.

Annons
Idéspruta. Göran Hägglunds senaste bidrag till begreppsdjungeln är den så kallade relationslinjen.foto: scanpix

Åtta av tio svenskar vill själva bestämma hur de delar föräldraförsäkringen när de skaffar barn. Vissa tror att det blir bättre, i bemärkelsen jämnare fördelat, med tiden. Andra menar att en individualisering, eller kvotering, måste till för att utjämna skill-naderna. Ytterligare några tycker att det får bli som det vill med den saken, huvudsaken är att alla familjer får göra som de själva vill.

Bland politiker är de två första grupperna överrepresenterade. Från Vänsterpartiets Lars Ohly till Folkpartiets Birgitta Ohlsson är stödet starkt för en förändrad föräldraförsäkring. Om de rödgröna hade vunnit valet i höstas hade föräldraförsäkringen sannolikt tredelats under mandatperioden.

Också inom alliansen finns en stark opinion för individualiserad föräldraförsäkring.

Ändå var detta ingen huvudfråga för Kristdemokraterna i valrörelsen. Åtta av tio svenskar tycker som Kristdemokraterna, men den mest kända föräldraförsäkringsdebattören var Lars Ohly (som fick folket emot sig efter en småslarvig formulering om bröstpumpar).

I helgen samlades Kristdemokraterna i Norrköping. I fredags lanserade partiledaren Göran Hägglund begreppet relationslinjen, det senaste i raden av kristdemokratiska försök att hitta på relevanta begrepp.

Eftersom de sällan är särskilt ihärdiga hinner få utanför partiet fylla begreppen med innehåll. Under Almedalsveckan 2009 lanserades ”verklighetens folk”. I valrörelsen 2010 talade man om ett ”mänskligare Sverige”. Och nu är det alltså dags för relationslinjen.

Kristdemokraterna vill värna den lilla världens gemenskaper. Grannsamverkan, föräldraförening, kanelbullar med barnen hemma vid köksbordet.

Egentligen säger de samma sak nu som de sade 2009, men det tycks ha gått troll i rådgivningen från reklambyrån.

Folkpartiets Jan Björklund pratade skolpolitik i tio år innan han blev partiledare. Att Folkpartiet förknippas med skolfrågan beror inte på något enskilt tal eller någon enskild affisch. Kristdemokraterna borde försöka se och lära av andra mindre partier.

En kristdemokratisk politiker i Vaggeryd, Patrik Isaksson, sätter huvudet på spiken. Det gäller att satsa långsiktigt, och att inte få panik, säger han, annars finns risken ”att vi börjar vifta hit och dit och att vi ska visa upp oss som jättebra på alla möjliga olika frågor”.

När de återvänder till kontoret i Stockholm borde Göran Hägglunds talskrivare ringa Isaksson i Vaggeryd och lyssna på vad han har att säga. Ta det lugnt. Ge budskapen tid att sjunka in.

Det finns ett antal politiska frågor där en stor del av svenska folket tycker och tänker som Kristdemokraterna.

I vissa andra krisande partier är problemet att idéerna tagit slut. Kristdemokraternas problem är snarare att idéerna är för många och spretiga, samt att man aldrig ger sig tid att faktiskt kommunicera med väljarna.

Mer läsning

Annons