Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Kriget närmar sig"

I dag är det 70 år sedan Danmark och Norge anfölls av Nazityskland. Läget var dramatiskt och Sverige hotat. De här ledarna, med tydlighet i en farlig tid, skrevs då av huvudredaktör Anders Pers, som föddes för jämnt 150 år sedan.

Annons

Kriget närmar sig

Krigsbranden omvärvde oss i går på två sidor, dels i väster, där Norge synes ha gett sig utan nämnvärda strider, och i söder, där Danmark icke gjorde något som helst motstånd vid den tyska ockupationen. Det var, såvitt man kan se, ej mycket annat att göra i nuvarande läge.

Ingendera av våra av dessa våra grannar är rustad för sådana händelser. Situationen var sådan, att de främmande trupperna inte behövde taga eventualiteten av ett våldsamt motstånd med i räkningen. Danmark och Norge ha sparat mycket pengar genom att icke lägga ut dem på ett gott försvar i händelse av en krigisk konflikt. Det kommer nu att visa sig, om de ha gjort klokt däri ...

Tyskarna säga sig nu kämpa för att skydda Danmark och Norge för de allierades övervåld. I stället är det väl så, att tyskarna funnit detta som ett kärkommet tillfälle att föra över kriget på en för dem gemensam krigsskådeplats. Under sitt krig med de allierade ha ju tyskarna med förkärlek sänkt sina nordiska grannars handelsfartyg och låtit deras besättningar drunkna i havets vågor. Såväl Danmarks som Norges regeringar ha framfört sina protester, men de ha i likhet med vår regering inte visat något allvarligt uppsåt att förmå tyskarna att avstå från denna upprörande trafik. Nu äro dessa våra grannar i tyskarnas händer och bero av vad de allierade kunna göra, för att våra brödrafolk åter skola kunna visa sina flaggor på haven ...

Att det i vårt land finnes en och annan, som sympatiserar med nationalsocialismen i Tyskland och med bolsjevismen i Ryssland, torde vara uppenbart. Men att det skulle gå så långt, så att skälig misstanke skulle finnas, att vår regering skulle beredvilligt kasta oss i Tysklands armar, det vill man icke tro. En underkastelse utan vidare för Tysklands våldsmakt bör också vara utesluten.

Nu äro vi emellertid så nära däran, att man från svenska sidan av Öresund kan se över till den danska sidan, där hakkorset vajar över förläggningarna för avdelningar av tysk militär, liksom för tyska flottans båtar, som gå fram över sundet. Vi ligga på samma halvö, vars ena sida är besatt av den tyska militären. Hur vårt öde skall gestalta sig, därom veta vi intet ...

Lugn och fasthet... Lugn och fasthet är vad som nu bäst behövs såväl i landets politiska och militära ledning som bland landets medborgare i gemen.

I Norge sättes nu den nationella sammanhållningen på ett hårt prov. I Norges liksom i Finlands ödesstund dyker en konstlad regering upp, krävande rätt för sig att styra med undanskjutande av landets laglikmäktiga tyresmän. Denna nazistiskt färgade s.k. regering, färdig på den tyska kuppens första dag, tyder på att invasionen av Norge icke kommit som någon överraskning för den klick bland befolkningen, som bekänner sig till Nasjonal samling under Quislings ledning.

Det är på detta sätt Hitler planlagt sina erövringar i Mein Kampf och nu förverkligar dem i praktiken. Man har dock icke märkt att tyska regeringen ännu officiellt tagit sig an den norske nazistchefens regering, ehuru denne fått den av tyskarna omhändertagna radion till sin fria disposition.

Knappast torde dock denna sprängkil komma att splittra den norska nationen. Det är att förmoda, att regeringen Quisling får samma snöpliga ändalykt som skuggregeringen Kuusinen i Finland.

Mer läsning

Annons