Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krisen har visat på svagheter med den gemensamma valutan, som många av oss euroanhängare nog tog för lätt på.

Det var klokt av euroländerna att låta IMF stödja Grekland om det skulle behövas. Det löser dock inte den långsiktiga frågan hur svaga länkar i valutaunionen skall undvikas.

Annons
Många på möte. EU-ländernas stats- och regeringschefer blev snabbt klara, medan euroländernas ledare hade den svåra uppgiften att hantera Greklands utsatta läge.foto: scanpix

EU-toppmötet avslutades redan till lunch i går. Den här gången krävdes inga nattmanglingar med alla stats- och regeringscheferna. Målen för de ekonomiska strategin är inte bindande för medlemsländerna och därmed inte så kontroversiella. Sverige kunde glädja sig åt sysselsättningsmålet, även om regeringen hade föredragit tydligare skrivningar om kvinnors sysselsättningsgrad.

Den stora dramatiken gällde i stället Greklands ekonomiska kris, en fråga som inte stod på den formella dagordningen. Där enades euroländerna om att Grekland kan få stöd om det inte längre kan låna på egen hand. Två tredjedelar skulle komma från euroländerna och en tredjedel från Internationella valutafonden IMF.

Det innebär en framgång för Tyskland, som inte har velat ställa upp med direkt stöd till utsatta euroländer. Euroland har en gemensam penningpolitik, men länderna skall driva finanspolitik på egen hand. Där finns förbud mot stora budgetunderskott, men flera länder har brutit mot reglerna. Fallet Grekland anses dock särskilt allvarligt, eftersom landet har fuskat med statistiken för att framstå i bättre dager.

Det fanns motstånd mot att blanda in IMF, då det skulle vara en prestigeförlust för EU och euron. Här var det bra att prestigen fick vika. IMF har erfarenhet att hantera krisländer och är van vid den otacksamma rollen att kräva smärtsamma och impopulära åtstramningar. Det vore mer känsligt om Bryssel med Tyskland i bakgrunden skulle kräva hårda åtstramningar. IMF samarbetar också med de nordiska länderna och EU-kommissionen när det gäller stöd till det krisdrabbade EU-landet Lettland.

Krisen har visat på svagheter med den gemensamma valutan, som många av oss euroanhängare nog tog för lätt på inför folkomröstningen. Det har visat sig besvärligt med en gemensam valuta för ekonomier som inte går i takt. Tyskland har hållit nere inflationen och förbättrat sin konkurrenskraft. Flera sydeuropeiska länder har inte kunnat hålla jämna steg.

De har därför tappat i konkurrenskraft, haft för låga räntor och inte hållit efter statsfinanserna tillräckligt. När krisen slog till drabbades dessa länder hårdare än andra och tvingas nu skära ned mitt i en lågkonjunktur.

Det finns skäl att ge EU rätt att ekonomiskt straffa medlemsländer som fuskar. Däremot blir det svårare att hitta en lösning på grundproblemet. Det vore kontroversiellt att föra över också finanspolitik och skatter till EU-nivån. Ytterligare centralisering kan göra beslutsfattandet krångligare och öka avståndet mellan väljare och valda. Å andra sidan kan det bli svårt att i längden ha en valutaunion med många länder utan stark central kontroll över den ekonomiska politiken. En lärdom är dock tydlig: oavsett valutaval gäller det att ha ordning på statsfinanserna.

Mer läsning

Annons