Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lärlingsplatser borde därför vara ett självklart inslag i moderna lärande organisationer.

Fler utbildningsplatser löser inte ungdomsarbetslösheten. Lärlingsplatser är ett alternativ, men det viktigaste är att ge unga de verktyg och den inställning som efterfrågas på arbetsmarknaden.

Annons
Teori. Det räcker inte att läsa i böcker. Ungdomar behöver praktisk erfarenhet utanför skolans värld. Då kan vi på riktigt bekämpa ungdomsarbetslösheten.foto: scanpix

Ungdomsarbetslösheten är utan tvekan en av de hetaste frågorna just nu. Båda blocken gör sitt yttersta för att övertyga väljarna om att just deras parti kommer kunna skapa flest ungdomsjobb snabbast.

På högersidan talas det om lärlingsplatser. För en ung människa som just tagit studenten och fortfarande är skoltrött kan det vara ett bra sätt att få in en fot på arbetsmarknaden. Dessutom kan lärlingstiden vara mer givande än studier för någon som är praktiskt lagd.

Här finns också en möjlighet att ta tillvara den mer erfarnes kunskaper, som annars hade gått förlorade. Ofta beskrivs lärlingsplatser som något gammaldags, fastän det egentligen är tvärtom. I vårt kunskaps-intensiva samhälle har vi inte råd och tid att först utbilda och sedan lära upp ny-anställda. Lärlingsplatser borde därför vara ett självklart inslag i moderna lärande organisationer.

De rödgröna utesluter inte heller lärlingsplatser som en kompletterande åtgärd. De är noga med att påpeka att det inte finns någon enkel lösning till ungdomsarbetslösheten och att en mängd insatser behövs, vilket de har rätt i.

Bland annat vill de investera i utbildningsplatser. Det låter bra, men kan i slut-änden stjälpa fler än det kan hjälpa.

I går fick 270 000 blivande studenter veta att de har kommit in på sina utbildningar. Det är nytt rekord. Frågan är bara hur många av dem som egentligen vill plugga. Är man inte tillräckligt motiverad är det troligt att man hoppar av efter en tid. Då har man inte bara en icke avslutad utbildning på sitt CV utan också ett studielån som man måste betala tillbaka. Man har heller inget jobb eller särskilt goda utsikter att få ett, eftersom man är precis lika okvalificerad som man var när man började plugga.

Samhällsekonomiskt är det inte heller försvarbart att stoppa in pengar i lärosäten för att de ska kunna erbjuda studieplatser åt studenter som egentligen inte ens vill studera. Ytterligare en negativ konsekvens blir att de som inte är studiemotiverade sänker kvaliteten på utbildningarna. På så sätt blir även de som verkligen vill plugga drabbade.

Problemet är nog att vi för det mesta underskattar ungdomar. I diskursen låter det ofta som att de är en börda. Det är som om vi måste hitta på arbetsuppgifter som inte finns bara för att de ska ha något att göra. Ungefär som en jobbig prao som står och knackar en på axeln och frågar vad han eller hon kan göra nu.

Troligen kommer vi att behöva förändra vår bild av hur ett traditionellt jobb ser ut. Framtidens anställningar kommer i större utsträckning att ske inom nätverk i stället för företag och organisationer. Arbete kommer säkerligen att ske inom ramen för olika projekt. Möjligheten att få jobb kommer i så fall att bero på individens egen initiativförmåga och driv.

I verkligheten är ungdomar en tillgång. Utmaningen är att ge dem möjlighet att växa och utvecklas så att samhället kan dra nytta av deras potential.

Vad vi kan göra just nu är att uppmuntra de egenskaper och kvaliteter som kommer behövas på framtidens arbetsmarknad. Det kan vi göra på många olika sätt, dock inte genom en universitetsföreläsning.

Mer läsning

Annons