Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lars Ohlys förflutna som diktaturkramande kommunist ligger honom i fatet.

Partiet på frammarsch byter språkrör medan ledarna för krispartierna Kristdemokraterna och Vänsterpartiet vill fortsätta

Annons
Kvarsittare. Lars Ohly (V) och Göran Hägglund (KD) vill sitta kvar som partiledare.

I går publicerades ytterligare två opinionsmätningar. I DN/Synovate gick det riktigt illa för Socialdemokraterna. De fick 26,7 procent, lägst hittills. I Novus gick det lite bättre, men inga socialdemokrater lär jubla över 28,7 procent.

Det är tydligt och knappast förvånande att Socialdemokraterna just nu har problem i opinionen. Det har sänts motstridiga signaler om politiken. Ledande företrädare, som den avgående partiledaren Mona Sahlin, har underkänt den politik partiet gick till val på. Någon klar och tilltalande partiledarkandidat har inte framträtt.

Socialdemokraterna kan återhämta förluster när det klarnat om politik och partiledare, men det är osannolikt att den dominerande positionen i svensk politik kan återvinnas. Det ger en ny dynamik åt svensk politik.

Nu är det inte bara Socialdemokraterna som byter partiledare. Även Miljöpartiet skall välja nya språkrör. De gröna gjorde dock ett bra val och främst språkröret Maria Wetterstrand är populär. Men det hjälper inte,. Här handlar bytet om stadgar och regler om att ingen får sitta längre än nio år.

Vi får se vad som händer med de avgående språkrören. De hade hoppats att bli ministrar, men nu kan det bli svårt att finna uppgifter där deras kapacitet tas tillvara utan att de överglänser de nya språkrören.

I andra partier är däremot också partiledarna i frågasatta. Kristdemokraterna har i flera mätningar, bland i de som kom i går, hamnat under riksdagens fyraprocentsspärr. I går kom en analysgrupp med en rapport och Acko Ankarberg Johansson utsågs till ny partisekreterare. Partiledaren Göran Hägglund har fått intern kritik, men vill fortsätta.

Centerpartiet hade problem i kärnområdena, men det finns inga öppna krav på partiledaren Maud Olofssons avgång. Det spekuleras dock om ett par ”kronprinsessor” och om att det kan bli en ny partiledning till valet om fyra år.

Vänsterledare Lars Ohly har lett partiet i två förlustval och frågan om hans framtid har väckts av kommunalrådet Stig Henriksson (V) i Fagersta. Men Ohly har förklarat att han ställer upp till omval på kongressen 2012 och därmed vill leda partiet i riksdagsvalet 2014.

Vänsterpartiet borde ha goda chanser att öka sitt väljarstöd. Flera ledande socialdemokrater vill föra partiet närmare mitten för att vinna väljare från Alliansen. Miljöpartiet och Socialdemokraterna är beredda att ta sitt ansvar och göra upp med minoritetsregeringen Reinfeldt i enskilda frågor. Sverigedemokraternas inträde leder till fler uppgörelser över blockgränsen och ett mer oklart parlamentariskt läge.

Det bör lämna ett större utrymme för Vänsterpartiet, som kan framträda som det enda klara oppositionspartiet till vänster. Så var det 1998, då Vänsterpartiet fick 12 procent av rösterna. Socialdemokraterna samarbetade då med Centerpartiet om krispolitiken.

Men då leddes Vänsterpartiet av Gudrun Schyman, som var ett så kallat ”väljarflöte”, Lars Ohlys förflutna som diktaturkramande kommunist ligger honom däremot i fatet, trots ivriga avböner. Det är därför svårt att tro att Vänsterpartiet under Ohly kan utnyttja det ökande utrymmet till vänster om Socialdemokraterna och Miljöpartiet för att växa rejält.

Mer läsning

Annons