Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Läxorna bör inte vara så betungande att de för många elever kräver extern och betald hjälp.

Förslaget om rutavdrag för läxhjälp sätter fingret på problem inom olika samhällsområden. Ska läxorna vara så omfattande att de kräver att eleverna behöver betala för att klara dem?

Annons
Mer ovanligt? Kommer rätten till rutavdrag för läxhjälp att att göra att ensampluggandet ersättas av arbete med läxcoacher och hur påverkar det i så fall förutsättningarna för en jämlik skola?foto: Leif R JanssoN/scanpix

Regeringens förslag att utvidga rutavdraget till att även gälla läxhjälp på gymnasiet beskrivs mest som en anpassning av gällande regler. Då det gick att inkludera läxhjälp i ruttillåten barnpassning blev det konstigt att inte ge gymnasister samma rätt.

Men denna till synes lilla förändring har givit upphov till en intensiv debatt, där lärarförbunden har varit skeptiska. De har menat att läsläsning bör vara skolans ansvar. Andra har pekat på att avdraget kan skapa fler arbeten och kan göra det lättare för elever med problem i skolarbetet att komma igen.

Det är inte konstigt att frågan väcker debatt och känslor. Den illustrerar flera av politikens viktiga konfliktområden.

Det handlar om skattesystemets tydlighet och rättvisa. Rut- och rotavdragen minskar utrymmet och acceptansen för svartarbete genom att göra arbetsintensiva tjänster billigare. De ger lågutbildade bättre möjligheter att få arbete.

Men de innebär också att staten styr människors beteende och leder till till gränsdragningsproblem. Resultatet blir lätt att avdraget utvidgas, som nu ska ske med läxläsning på gymnasiet. Men för varje utvidgning dyker det upp nya områden som då också anser sig ha rätt till avdrag.

Frågan ställs om rättvisan i att de som kan betala kan erbjuda extra läxhjälp åt sina¿barn. Men borde inte staten å andra sidan bejaka att föräldrar vill satsa pengar på barnens utbildning i stället för på prylar?

Låter rimligt, men borde då föräldrarna inte också få betala extra för att den egna skolan ska få mer resurser och kan anställa bättre lärare? Låter plötsligt mindre rimligt och strider mot principen om den avgiftsfria skolan.

Å andra sidan talar arbetslinjen och jämställdhet, två grundpelare i dagens Sverige, för att föräldrar, och särskilt mammor, hellre ska jobba över en timme extra i stället för att gå hem och hjälpa de egna barnen med läxorna. Då kommer rutavdraget väl till pass.

Om regeringens förslag går igenom ska Skatteverket enligt Dagens Nyheter ompröva dagens regler att utbildade lärare inte får vara läxhjälpare. Det kan kanske få lärarfacken att byta åsikt. Här öppnas ett utmärkt tillfälle till extraknäck för medlemmarna.

Dagens regler ter sig också underliga. Regeringen skärper kraven på lärarlegitimation för att få undervisa, men samtidigt får legitimerade lärare inte vara läxhjälpare.

I grunden ligger det dock en hel del i invändningen att skolan bör ansvara för läxläsningen. Antingen bör skolan erbjuda fullgod läxhjälp eller bör läxarbetet inte vara så betungande att det för många elever kräver extern hjälp. Om man inte accepterar skolavgifter blir det stötande om betald läxhjälp blir en storskalig verksamhet.

Det verkar i praktiken omöjligt att inte inkludera läxhjälp i rutavdraget när barnpassning är tillåten och dagens gränsdragning där det är förbjudet i gymnasiet ter sig stötande.

Här kan regeringen ha trasslat till det för sig. Den har försvarat läxor mot Vänsterpartiet och ”flumskoleanhängare”. Men ska den jämlika skolan och rutavdraget båda värnas kan inte läxorna bli så omfattande att betald läxhjälp blir en del av vardagen.

Mer läsning

Annons