Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ledare: Dags sätta Malmö under tvångsförvaltning?

Se upp med bidragsberoende kommuner

Annons

Mörka moln. En fjärdedel av Malmös budget kommer från skatteutjämningen

Det finns ett värde i att människor kan försörja sig själva. Det handlar inte bara om att vi i allmänhet blir lyckligare av att kunna stå på egna ben. Det stämmer också överens med de flesta människors uppfattning om rätt och fel.

Därför är de allra flesta i politiken, trots olika ideologiska utgångspunkter, överens om att skatter och bidragssystemen ska utformas på ett sätt som uppmuntrar till egen försörjning. Det är tanken bakom både jobbskatteavdragen och begränsningar i sjukförsäkringen och a-kassan, det som brukar beskrivas som arbetslinjen.

Medan människor ges drivkrafter att skaffa sig en egen försörjning saknar kommuner i många fall incitament att öka andelen människor som har ett jobb att gå till. I den nya boken Framtidsstaden beskriver journalisten Lars Åberg hur det i praktiken blivit lönsamt för Malmö att en stor del av befolkningen år efter år står utanför arbetsmarknaden.

Om folk får jobb minskar skatteutjämningsbidraget och då går vi med minus, konstaterar kommuntjänstemannen Jahangir Hosseinkhah i boken och fortsätter: folk som haft försörjningsstöd i mer än sex månader genererar bidrag från skatteutjämningen. Det är, menar han, en anledning till varför det är svårt att få gehör för åtgärder som på allvar skulle bryta utvecklingen i kommunen med stora bidragsberoende parallellsamhällen.

I dag står bidragen från skatteutjämningen för omkring en fjärdedel av Malmös kommunala budget, det vill säga 4,9 miljarder per år.

Problemet är, som exemplet från Malmö visar, att utjämningssystemet ger små incitament för kommunerna att arbeta med förbättringar.

Utgångspunkten i utjämningssystemet är nämligen inte den typ av faktorer som ligger bortom kommunernas kontroll, som exempelvis geografi och befolkningstäthet, utan skattekraften.

Medan det är rimligt att exempelvis en glesbygdskommun kompenseras för de merkostnader för välfärden som geografin för med sig, innebär systemets utformning i dag att kommuner snarare kompenseras för att de misslyckats med att förbättra sin skattekraft.Som nationalekonomen Nima Sanandaji nyligen påpekade i en debattartikel förlorar en kommun som lyckas höja sina skatteintäkter omedelbart merparten av intäkterna i form av minskade utjämningsbidrag, samtidigt som kommuner nästan fullt ut kompenseras om skattekraften försämras (Dagens Samhälle 17/1).

Många kommuner står i dag inför en kostnadschock när andelen invånare som står långt från arbetsmarknaden ökar som en konsekvens av de senaste årens stora flyktinginvandring. Med svaga incitament att bryta människors utanförskap är risken stor att det leder till både stora skattehöjningar och till att fler kommuner blir bidragsberoende på samma sätt som Malmö.

Skatteutjämningssystemet är en svårgenomträngligt för politiker och allmänhet. Mycket få personer begriper hur det fungerar i alla detaljer. Det behöver refomeras och förenklas. så att det uppmuntrar kommuner att stå på egna ben.

Små glesbygdskommuner kommer nog alltid att behöva en hel del utjämningsstöd, men det är orimligt att en stor stad som Malmös budget till en fjärdedel bygger på utjämningsbidrag från alla vi andra skattebetalare.

Malmö borde ställas inför valet: Minskad bidragsandel eller statlig tvångsförvaltning.

Mer läsning

Annons