Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Likriktningens främsta förkämpar

Vänsterpartiet har en lösning på sitt krav på vinstförbud i välfärden. Det imponerar inte på Vlt:s ledarskribent. 

Annons
Vinstförbud. Jonas Sjöstedts krav på förbud mot vinster i välfärden skulle innebära ett hårt slag mot valfriheten.

Vänsterpartiet meddelade i går hur de har tänkt genomdriva sitt krav på vinstförbud i välfärden. Partiet vill upprätta en fond på en miljard kronor för att anställda ska kunna överta vinstdrivna företag och ombilda dem till kooperativ.

Jonas Sjöstedt menar att det öppnar en unik möjlighet för personalen att ta över och få makt över verksamheten. Det låter ju bra. Ännu bättre då att så redan är fallet.

Många av de privata företagen inom välfärden har startats av just tidigare anställda. Människor som har egna idéer om hur man vill bedriva äldreomsorg, skola, förskola eller vårdcentral, men som tidigare bara haft ett alternativ: att vara anställd av det offentliga.

Om man inte trivdes med arbetsgivaren eller inriktningen på verksamheten – tja, inte så mycket att göra åt saken. Förutom att flytta då, för att få en annan kommun som arbetsgivare.

Nu är det ju emellertid enligt Sjöstedt inte själva valfriheten som är problemet. Utan vinsten. Skola och vård ska enligt vänstern inte bedrivas i syfte att tjäna pengar, utan för att man brinner för det.

Exakt vari motsättningen däremellan skulle ligga, har man dock aldrig lyckats klargöra. För den som driver ett eget företag är risken att allt ska gå åt skogen – det vill säga att man går i konkurs – alltid närvarande.

Det är därför inte ett särskilt radikalt antagande att de flesta människor som startar företag, förutom att vilja tjäna pengar på det, också har en passion för det de gör. Om syftet uteslutande var att tjäna pengar finns det bekvämare sätt att göra det på än att satsa allt man äger i ett företag.

Men i Jonas Sjöstedts värld är den som vill tjäna pengar på en vårdcentral per definition en girig människa utan intresse för de anställda eller patienterna.

Bristen i den logiken är tämligen uppenbar. Vinst innebär att intäkterna överstiger kostnaderna. Intäkterna kommer om människor vill ha det man erbjuder – annars inte. Den företagare som inte bryr sig om sina anställda eller kunder kommer till slut inte ha vare sig anställda, kunder eller någon vinst kvar.

Om man likt Sjöstedt ändå inte tror att det är möjligt att vilja driva en bra verksamhet och samtidigt tjäna pengar på den, kan man ju alltid fråga de som faktiskt har startat välfärdsföretag.

Välfärdens Grupp 8, till exempel, består av åtta kvinnliga entreprenörer, tidigare anställda inom offentlig sektor, som startat företag inom förskola, vård och äldreomsorg för att kunna förverkliga sina idéer om hur verksam–heten bör drivas. De brinner för det de gör, men vill också kunna leva på det. Varför den tanken anses så oerhört radikal när det gäller vård och omsorg, men aldrig annars, är ett mysterium.

Men likväl är det så. Jonas Sjöstedt är övertygad om att just när det kommer till vård, skola och omsorg, är passion för det man gör och en vilja att också kunna försörja sig på det ömsesidigt uteslutande.

Den som håller med om det bör nog stödja Sjöstedt i hans kamp mot vinsterna. Den som vill att valfriheten inom välfärden ska existera i praktiken och inte bara i Vänsterpartiets valmanifest, gör klokt i att välja något annat.

Mer läsning

Annons