Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Målet med jämställdhetsåtgärder måste vara att även kvinnor ses som individer.

Kvinnor döms enligt en ny studie hårdare än män av medier. Mer ¿politik är dock inte lösningen på den problematik som detta medför.

Annons
Medieframställning. Kvinnliga partiledare framställs i högre utsträckning på ett privat sätt än sina manliga kollegor.

I en kommande doktorsavhandling i statsvetenskap av Tobias Bromander vid Linnéuniversitet presenteras hur män respektive kvinnor behandlas av medierna under långvarig mediebevakning vid moraliska eller juridiska övertramp. Bromander har gått igenom mediebevakningen av 92 politiska skandaler på olika nivåer mellan 1997 och 2010. Redan nu har ett av studiens resultat, att kvinnor döms hårdare av medierna än män, presenterats.

Resultatet är knappast oväntat. Många undersökningar har gjorts om hur kvinnor framställs i media. Kanske är bilder av kvinnliga politiker de mest tankeväckande. Manliga politiker framställs i högre utsträckning i offentliga situationer medan deras kvinnliga kolleger gärna framställs i privata och mer uppsluppna sådana. Intervjuerna eller artiklarna som ackompanjerar dessa bilder brukar även de kretsa mer kring de kvinnliga politikernas utseende och privatliv. Retoriken som används för att beskriva kvinnor och män skiljer sig åt även den.

Denna bild bekräftas av Bromander. I skandalrapportering läggs mer vikt vid kvinnors personliga ansvar snarare än vid själva händelsen. Tonen är även mer förlåtande mot män som har begått misstag. En förklaring till detta som lyfts är att kvinnor antas ha en högre moralisk standard, de förväntas att i högre utsträckning vara ärliga och hederliga. Och ju högre ens piedestal är, desto längre blir fallet om man trillar ned.

Många som förespråkar jämställdhetsåtgärder så som kvotering brukar lyfta just denna kvinnliga dygd. Vissa har dragit det så pass lång som att hävda att den ekonomiska krisen hade kunnat undvikas med fler kvinnor i företagsstyrelser. Detta då kvinnor antas vara mindre riskbenägna.

Märkligt kan tyckas då en rapport från SNS i våras snarare visade på att kvinnor i styrelser är mer riskbenägna än män. Men genom en retorik som bygger på att kvinnor tillför ett särskilt värde i egenskap av att vara kvinnor pånyttföds bilden av att de är av en högre standard. Mot bakgrund av detta är det sedan inte så konstigt att retoriken blir desto hårdare mot dem om de misslyckas.

Det enda sättet att bekämpa dessa fördomar är att sluta vidhålla att specifika egenskaper är kvinnliga respektive manliga, att sluta generalisera människor mot bakgrund av deras könstillhörighet. Olikheterna finns där men det motiverar inte att de lyfts fram i tid och otid. Målet med jämställdhetsåtgärder måste vara att även kvinnor ses som individer, detta lyfte den liberala pionjären och samhällsdebattören Mary Wollstonecraft fram redan på 1700-talet.

Jämställdhetsproblematiken är inte lätt att åtgärda. Då det ändå måste framstå som att politikerna gör något lyfts ofta synliga åtgärder, så som just kvotering, upp som alternativ. Men denna jämställdhetspolitik kräver just den indelning i män och kvinnor som två väsensskilda grupper som den var tänkt att underminera.

Större medvetenhet behövs, men det kan inte uppnås på politisk väg. Det är varken önskvärt eller görbart att lagstifta om hur offentliga personer ska framställas, däremot kan aktiva val bidra till att förändra bilden. Val som måste göras av både redaktioner liksom av de offentliga personerna själva.

Mer läsning

Annons